Beslöjade tankar

Hetast den gångna veckan har varit debatten om rätten för programledare i TV att bära slöja. Nästan alla debattörer som har fått komma till tals har försvarat rätten att bära slöja och andra religiöst motiverade plagg eller symboler.

Den förtrytelse de visat över eventuella inskränkningar bottnar mer i känsla än eftertanke. Jag undrar om de skulle vara lika positiva till en programledare med korkskruvslockar, skägg, svart rock och hatt i en nyhetssändning från Västbanken eller ett debattprogram om Israel-Palestinakonflikten.

Mona överväger – som vanligt

Rubrikminister Mona Sahlin reagerar på uppgifterna om att damidrotten bara får sju procent av det totala utbudet av tv-sänd sport. Enligt Göteborgs-Posten överväger hon att se över ”vilka regler och skyldigheter kanalerna har för att jämna ut könsrollerna”.

Till och med om Mona för en gångs skull fullföljde någonting skulle ändrade regler endast medföra en marginell förändring. Som det flesta av oss redan vet, men Mona tydligen svävar i lycklig okunnighet om, finns det fler kanaler än SVT och TV4 som sänder sport. På dessa, t.ex. Canal+ och TV3, har ändrade regler ingen effekt eftersom de är utlandsbaserade.

Jag har ett förslag som verkligen går till botten med problemet och som är helt i regleringsvilliga Monas anda. Könskvotera all idrott. Bestäm att alla lag i lagidrotter ska vara mixade och innehålla minst 40% av det underrepresenterade könet. Det är lite svårare i de individuella sporterna, men med lite god vilja hittar ministern och hennes medarbetare säkert en lösning. För de idrotter som inte följer kvoteringsreglerna dras alla former av statliga och kommunala bidrag in.

Det är förresten dumt att stoppa med könskvotering – är det inte ett problem att invandrare och homosexuella med flera minoriteter är underrepresenterade inom idrotten? Lös det med samma metod. Det sportsliga måste underordnas det politiskt korrekta!

Kamikaze Karlsson klarade första ronden

Jan O. Karlsson verkar i skrivande stund få sitta kvar som minister sedan han tagit det extremt politiskt korrekta beslutet att skänka sin statsrådslön till till Olof Palmes minnesfond.

Detta var emellertid bara första ronden. Under veckan som gått har han inte visat den underdånighet mot journalister som de anser sig ha rätt till. Bland annat misslyckades han vid flera tillfällen med att dölja att han var intellektuellt överlägsen medias representanter. Man kunde till exempel höra honom tillrättavisa en journalist som lyckades få ur sig cirka åtta frågor i ett enda andetag, ett även med svenska mått svårslaget journalistiskt lågvattenmärke. Att på detta vis offentligt avlöja en journalist som en usel yrkesman är så nära karriärmässigt självmord man kan komma.

Sveriges samlade journalistkår kommer aldrig att förläta honom för denna dödssynd. Att han bett om ursäkt räcker inte. Mediedrevet kommer kanske att tystna för en tid, men var säkra på att det i denna tystnad kommer att pågä ett intensivt arbete för att gräva fram så mycket smuts om Karlsson att han tvingas att avgå.

Remoulade Design

Såg precis ett program på SVT 2 om den danske arkitekten och designern Arne Jacobsen. Han skulle ha fyllt hundra år i år. Fortfarande, 30 år efter hans död, säljs hans stolar ”Myran”, ”Ägget” och ”Svanen” på auktioner världen över till skyhöga priser.

Det är gott och väl, men ibland kan man få samma känsla för Arne Jacobsen och Poul Henningsen som för dansk ”remoulade”. Visst är remouladsås gott, men om den serveras till allt kan det bli för mycket av det goda.

McDonald’s – en hälsofara?

En australiensisk forskare, Paul Zimmet, har konstaterat att befolkningen i ett antal utvecklingsländer blivit allt mer överviktig samt att hjärtbesvär, högt blodtryck, diabetes och andra följdsjukdomar ökat i takt med McDonald’s expansion. Det är emellertid inte korrekt att skylla utvecklingen på McDonald’s ensamt. Orsaken ligger snarare i den förändrade livsstil som McDonald’s är ett uttryck för.

På senare tid har jag dock observerat att förtäring av McDonald’s-mat har en mera direkt inverkan på hälsan. Det verkar som om det leder till försvagning av muskulaturen i armar och händer. De kunder som äter maten utanför restaurangen tappar i oroväckande hög grad matrester och förpackningar innan de hinner fram till en papperskorg. Effekten tycks vara ögonblicklig, hur ska man annars förklara att de kunder som äter i sin bil tappar ut skräpet genom sidorutan eller så fort de öppnar bildörren?

Min övertygelse att det är McDonald’s-maten som orsakar problemen kommer sig av att man inte kan spåra några liknande effekter av annan snabbmat. Det är inte alls lika skräpigt runt de korvkiosker och kebabställen som jag studerat.

Lyckligtvis tycks den akuta effekten avta ganska snabbt, men jag oroar mig för de långsiktiga effekterna. Hur ska det gå för det uppväxande släktet som redan i låg ålder utsätts för höga doser McDonald’s-mat? Kommer deras muskler på sikt att förtvina? Kommer de att få svårt att fatta även inom andra områden? Kommer de kanske att tappa greppet helt och hållet? Det är mycket angeläget att dessa frågor får ett snabbt svar. Livsmedelsverket bör snarast tillsätta en utredning. Eftersom det ligger i McDonald’s intresse att problemen reds ut förutsätter jag att man kommer att visa full öppenhet mot utredarna.