Om det funnits teve på romartiden

Anchor: Welcome back. With me in the studio, our military analyst, retired centurion Stercus Maximus.

Max: Good evening.

Anchor: Centurion, the big question: can Julius Caesar pull off this invasion of Britannia ?

Max: It’s a big call, Brutus. Caesar is gonna have to ship his legions out of Gaul and safely across the Canalis Anglicus and hit the ground running. Not easy.

Anchor: And the Britanniae will be there in force, in their furs and skins, painted in woad, hurling rocks and so on. Will they put up a tough defence?

Max: Correct. But you gotta remember, Brutus, this is 54BC. We Romans have a huge high-tech advantage here. We got the wheel, the chariot, the horse, the gladius.

Anchor: The gladius?

Max: It’s a sword. We’ve had it since the second Punic War. Cutting-edge stuff. And Caesar’s legions are combat veterans, they’ve fought their way up from Rome, they’re gonna go in hard when they hit the beach.

Anchor: Can we expect a lot of damnum transversum among the Britanniae?

Max: Damnum transversum? You mean collateral damage. Yes, I hope so. It’s the only way to win a war: massacre the women and children; pillage, rape, burn their homes and crops, that sort of thing. Julius will be very aware of this. Shock and awe.

Anchor: So you’re calling a Roman victory ?

Max: I like to think we’re liberating the Britanniae, Brutus, but absolutely: the legions will take Londinium in three days.

Läs hela artikeln här. [länk via OSS.NET]

Mera SF-höjdare

Jag fortsätter här min oregelbundna serie med återblickar på ”den hittills litterärt mest högstående sf-tidskrift som publicerats i Sverige”, nämligen svenska Galaxy som gavs ut 1958-1960. Idag har turen kommit till nummer tre från november 1958. (Klicka på bilden för en stor bild av omslaget, klicka här för innehållsförteckning).

Inbitna SF-läsare förstår genast skälet till omdömet ovan, de amerikanska författarna hörde till de absolut främsta vid denna tid och deras bidrag var/blev ofta klassiker i genren (om än inte i just detta nummer). En av mina favoriter är Clifford D Simak. Så här efter(?) cyberpunk-eran kan nog Simak uppfattas som lite ”mesig”, men han hade en alldeles egen stil – en ”idyllisk” SF, men med flera bottnar. Jag tror att Simak kan vara lätt ta till sig för fantasyläsare som vill pröva på lite klassisk SF.

Jag påstod vid presentationen av Galaxy nr 1 att Pär Rådström bara bidragit med en novell i Galaxy, som synes hade jag fel.

Claes Lundin är mest känd för att ha skrivit den första svenska SF-bokenOxygen och Aromasia.

Här finns presentationen av Galaxy nr 2, om någon missat den.

Öppna källor bättre än slutna rum

För några år sedan, när jag var på jakt efter resurser inom ”business intelligence” och ”open source intelligence”, hittade jag till OSS.NET. Jag fann en hel del användbar information där. Det är Robert David Steele, en före detta spion med ”twenty years of experience in national and defense intelligence”, som är ansvarig för webbplatsen. Han är en erkänd auktoritet inom ”open source intelligence”, åtminstone att döma av alla de militära, kommersiella och utbildningsorganisationer som länkar till hans webbplats. Med oregelbundna mellanrum har jag återvänt till webbplatsen för att kontrollera om den uppdaterats med ny, intressant information.

När jag nyligen besökte OSS.NET igen (för första gången på några månader) upptäckte jag att innehållet tillfälligt(?) fått en övervikt mot ”global/national” och ”military intelligence”. Steele anser att Irak-kriget är ett stort misstag som kan få allvarliga konsekvenser för världen och USA under oöverskådlig framtid. Inte helt förvånande har han mycket låga tankar om Bush-administrationen. Webbplatsen är definitivt värd att följa, den fullmatad med länkar till intressant läsning och uppdateras frekvent. Det är ingen tvekan om att OSS.NET är tendensiöst, men man kan knappast anklaga Steele för att vara USA-hatare.

PS. Lite kul är det ju också att Steele snott webbplatsens namn från CIA:s föregångare – OSS (Office of Special Services).

Positiv pragmatism

Konjunkturen har försämrats på ett, för Göran Persson och Bosse Ringholm, helt outförsägbart sätt. De reformer som herrarna utlovade såväl före som efter valet måste skjutas på framtiden och de måste i stället dra ner på de statliga utgifterna.

Det är positivt att de kommit på ett sätt att spara utan att det drabbar någon av de ”utsatta grupperna” i det svenska samhället (d.v.s alla utom medelålders män med arbete och gymnasie- eller högre utbildning). Det är ju genialiskt att spara på biståndet! Ingen svekdebatt och inga efterräkningar i nästa val. De fattiga i Burkina Faso, urbefolkningen i Bolivia och de arbetslösa i Moldavien har ju inte rösträtt i Sverige.

Empati, för djävulen!

Jonas Hållén (måndag 24-mar-2003), eller rättare sagt en kamrat till honom, har satt fingret på en stor brist i USA:s (krigs)strategi. USA:s ledning lider av en total avsaknad av empati.

Empati är förmågan att förstå andras sätt att uppfatta verkligheten och bevekelsegrunderna för deras handlande, eller kortare uttryckt inlevelseförmåga. Empati ska inte förväxlas med sympati, d.v.s medkänsla och/eller välvilja. En utvecklad empatisk förmåga är användbart i många sammanhang, t.ex i rekrytering/urval, förhandlingar, konflikter och konfliktlösning. Detta är sammanhang där sympati, eller dess motpol antipati, fördunklar omdömet och riskerar att leda till fatala misstag.

Genom min yrkesutövning har jag över åren utvecklat en viss empatisk förmåga som jag här nedan använder för att försöka förstå hur alliansens ledare resonerar:
George W. Bush – ”Jag kan visst, jag kan visst, jag kan VISST! Jag ska visa er! Ingen ska skratta åt mig längre…”
Dick Cheney – ”När vi befriat irakierna ska minsann inga krigsmotståndare få vara med och dela på bytet.”
Condoleezza Rice (pdf) – ”Pistoler, revolvrar och automatgevär ökar säkerheten i samhället, alltså ökar kryssningsrobotar, ‘smarta’ bomber, hangarfartyg och interkontinentala missiler säkerheten i det globala samfundet. Fast bara om de är våra …”
Tony Blair – ”Snälla kan inte jag få vara med, jag vill också vara en stor statsman. Jag är också en stor statsman, jag är en stor statsman …”

Jag överlåter åt andra att bedöma om (och om så är fallet, hur) dessa insikter kan användas för att få ett snabbare slut på kriget.

Fotnot 1: Rubriken är naturligtvis en stark uppmaning till alla och envar att utveckla sin förmåga till empati. Jag undandrar mig allt ansvar för andra tolkningar.

Fotnot 2: Nej Jonas, jag är inte uppgiven. Men kriget kommenteras så intelligent och utförligt på andra bloggar, däribland Blind Höna, att jag för det mesta inte har något att tillföra. Samtidigt tar kriget, helt berättigat, uppmärksamheten från de frågor som jag helst vill kommentera. Därför protesterar jag mot kriget genom att trotsa ”sorgen över nöden” med positiva inlägg i Förvetet (citatet från Ulf Wickboms utmärkta krönika, 38 minuter in i Godmorgon Världens första timma i söndags).

Fotnot 3: Nej, kära läsare, detta inlägg är inget löftesbrott. Orsa kompani lovade ”inget bestämt”.

Bloggbreddning

Min erfarenhet av blogging och bloggare är till övervägande delen positiv. Mitt eget bloggande har på kort tid blivit ett måste i min tillvaro. Dessutom tycks det vara av visst intresse för en del av mina medmänniskor. Jag måste dock erkänna att jag inte gör som man ska i en riktig webblogg (webbkrönika). Enligt Open Directory ska en sådan vara ”… en logg över webbplatser och webbsidor krönikören har besökt och funnit intressanta. Den kan innehålla en större eller mindre mängd personliga kommentarer till länkarna, och även skriverier som inte har med länkar att göra …”. För det mesta kommer jag på något som jag vill skriva om och letar därefter rätt på länkar med anslutning till ämnet.

Men framförallt uppskattar jag att få ta del av övriga svenska bloggares perspektiv på tillvaron och deras kommentarer i de mest skilda ämnen. De som jag för tillfället tycker är mest intressanta finns på min länksida. Följaktligen tycker jag att det är särskilt glädjande att även kvinnor börjar blogga, det vidgar perspektiven ytterligare. Börjat och börjat, förresten, flera av de kvinnliga bloggarna har skrivit webbdagböcker under flera år. Här är några exempel på ”media-, kultur- och samhällsbloggar” av kvinnor som jag gärna läser:
Life de luxe av Jorun Boklöv, en svensk ”expatriate” som förutom ovannämnda ämnen skriver om arbets- och familjelivet i Luxemburg.
steffanie.net | logblogwhatever… av Steffanie Müller som skriver blandat på svenska och engelska, men det verkar som om det svenska inslaget ökar. Steffanie har också en fotoblogg.
Malins blogg av Malin Cantwell. En bloggande bibliotekarie som hamnar på min länksida nästa gång den uppdateras.
Bikupan av Eva P har jag höga förväntningar på. Bara hon får fixat teknik och layout och börjar blogga på allvar (i skrivande stund har Eva fått trackbacks att fungera, men har kommit på att hon inte vill ha hela entrys på indexsidan. Nåja, jag vet själv hur det är när man vill att det ska fungera precis som man tänkt).
Annica Tiger skriver väl egentligen en webbdagbok, hon länkar inte (vad jag har sett). Men hon kommenterar och reflekterar ofta kring samhällsfrågor på ett intressant sätt, så jag tar med henne i alla fall.

Trots och förtröstan

Så sent som förra söndagen pekade jag ut Godmorgon Världen som en av veckans höjdpunkter. Det finns dock återigen anledning att rekommendera till lyssning. I dagens program hörs en krönika av Ulf Wickbom (den börjar ung 38 minuter in i klippet). Han har ett, i grunden, positivt budskap, något som verkligen behövs i dessa orostider.

I morgon kan man också lyssna till det förträffliga, numera prisbelönade, satirprogrammet Public Service (Obs, länken fungerar först i morgon!). Missa inte det avslutande inslaget om Per Ahlmarks krisjour för barn!