Varför jag kommer fortsätta att blogga

Jag kommer att fortsätta att blogga därför att jag är professionell. Det vill säga på något helt annat än att skriva om politik, samhälle och kultur.

Det är just det som är poängen. Jag får inte betalt för att skriva. Därmed behöver jag inte gå i någons ledband. Jag väljer mina ämnen själv. Jag styrs inte av någon redaktör, jag behöver inte följa någon partilinje och jag har ingen press på mig att producera en viss mängd text per tidsenhet. Denna obundenhet är en förutsättning för att jag ska blogga. Jag inbillar mig till och med att den tillför något (fråga mig bara inte vad) som saknas hos de flesta professionella skribenter.

Så jag kommer att fortsätta att blogga trots den bloggleda jag känt de senaste veckorna. Skälen till min bloggleda står dels att finna i att jag för tillfället har svårt att hitta något intressant att blogga om. De senaste tre åren har jag behandlat flera av mina favoritämnen, t.ex den svenska sjukvården, i så många inlägg att det känns som ”over-kill” med fler inlägg i samma ämne. Jag aspirerar inte på ordförandeposten i ”Monomana bloggares förening”, den finns det många andra goda kandidater till.

Dels beror min bloggleda på den standardsänkning som det publika genombrottet för bloggandet medfört. Invektiven haglar numera inte bara i kommentarerna hos de mest lästa bloggarna utan också i inläggen. Idiot är en vanligt förekommande benämning på meningsmotståndare. Det är inte bara ett omoget språkbruk utan också ett uttryck för en skev verklighetsuppfattning. De som använder dessa tillmälen tror uppenbarligen att intelligenta människor har mer ”rätt” i politiska/ideologiska frågor än dumma. Själva räknar de sig naturligtvis till de förra.

Enligt min erfarenhet är detta helt fel. Intelligenta människor hamnar ofta i politikens träskmarker därför att de använder sin intelligens för att övertyga sig själva om att deras stollerier är rationella och uttryck för något slags objektiv sanning. Ali Esbati, en uppenbart intelligent och välartikulerad person, bekräftar min uppfattning dagligdags. Å andra sidan stämmer beskrivningen inte alls på Dick Erixon.

En annan aspekt på bloggenombrottet är att det sedan i april/maj har varit svårt att hitta några nya, intressanta bloggar. De finns säkert, men de är svåra att upptäcka i flodvågen av mediokra och ofta kortlivade bloggar. Ett lysande undantag är Bodil Zalesky.

Något har dock bloggledan lättat eftersom Agnes/Jelena återupptagit bloggandet efter en alldeles för lång semester.

Så, jag kommer alltså att fortsätta att blogga, men det kommer även fortsättningsvis att vara ganska glest mellan inläggen. Det finns mycket som konkurrerar om den tillgängliga tiden för tillfället.

5 reaktioner på ”Varför jag kommer fortsätta att blogga”

  1. En alldeles för lång semester?

    Här skulle jag kunna breda ut mig om varför detta är ett absurt påstående men väljer som vanligt istället att se den positiva tanken bakom.

    Är det inte lite synd att använda sin intelligens till att anpassa verkligheten till en ideologisk mall? Har hört så många hårresande historier på sistone om detta.

  2. Agnes: Din semester var alldeles för lång! Ur ett läsarperspektiv, alltså.

    Jo, visst är det synd. Tänk om hög intelligens alltid parades med sunt förnuft.

Kommentarer inaktiverade.