Vad gör jag nu för tiden?

Varför hör jag aldrig av mig?

Ja, det är möjligen något som endast Intresseklubben frågar sig. Svaret på den första frågan är att jag jobbar (mycket) och läser (mycket). På den andra är svaret att det inte känns meningsfyllt att försöka sig göra sig hörd i en larmande bloggosfär som handlar om allt annat än det som intresserar mig.

Om jag i närtid skulle få för mig att blogga kommer det antagligen att handla om nr 13-19 av svenska Galaxy eller om EU:s/Sveriges fiskepolitik och svenska fiskares agerande (som framgår av boklistan ovan har jag under våren läst Isabella Lövins Tyst hav och den gjorde mig ännu argare än tidigare).

Det skulle också kunna handla om den s.k. Laval-domen och följderna av den. Det tycks råda konsensus i breda politiska och fackliga kretsar om att domen är ett hot mot den svenska modellen och att arbetsmarknadslagstiftningen måste ändras för att möta hotet. Detta ifrågasätter jag starkt. Jag avser att sätta mig in ordentligt i domen, men jag lutar redan nu mot att det är som vanligt – Jag har rätt och alla andra har fel!

Det finns för övrigt många missupfattningar om EU:s inflytande. Den gode Stig-Björn Ljunggren avslöjar en närmast journalistisk okunskap om EU:s arbetstidsdirektiv. Ni får själva leta reda på inlägget från 2008-05-24 med rubriken Suppsoglarimerinsprinciiippen, SBL har år 2008 fortfarande inte lyckats få till permalänkar i sin blogg.

Han tror, okritiskt, att ”EU:s regler för arbetstidsreglering har vi också blivit påtvingade” och påpekar, helt i onödan, att ”EU ska inte reglera det som arbetsmarknadens parter kan komma överens om”.

Det är nämligen så att direktivet klart och tydligt föreskriver att:

(15) Med hänsyn till att arbetstidens förläggning antagligen medför problem inom företagen verkar det önskvärt att tillåta flexibilitet vid tillämpningen av vissa bestämmelser i detta direktiv samtidigt som man tryggar efterlevnaden av principerna om arbetstagarnas hälsa och säkerhet.

(16) Det är nödvändigt att föreskriva att vissa bestämmelser får bli föremål för avvikelser som, beroende på omständigheterna i enstaka fall, kan genomföras av medlemsstaterna eller av arbetsmarknadens parter. Som allmän regel bör de berörda arbetstagarna vid sådana avvikelser ges motsvarande kompensationsledighet.” [min fetstilsmarkering]

I den konkurrensutsatta delen av näringslivet har man använt sig av denna möjlighet. I avtalen mellan Teknikarbetsgivarna och IF Metall, Sif/Unionen, CF och Ledarna finns bestämmelser som helt och hållet ersätter bestämmelserna i direktivet. Om skyddade grupper som offentliganställda läkare eller bygg- och anläggningsarbetare utnyttjar direktivet och svaga arbetsgivare för att ensidigt omreglera avtalsvillkoren är ju det knappast EU:s fel.

5 reaktioner på ”Vad gör jag nu för tiden?”

  1. Kul att du är tillbaks! Hoppas att det inte bara är tillfälligt. Dock är det inte alldeles säkert att det bara är du som har rätt ang. Lavaldomen etc. Du kan ju kolla http://www.structures.se/?p=37#more-37 och se vad du tycker och gärna också följa länken till Ylva Nilssons analys.

    Fiskeripolitiken har ju blivit högbrisant i hela EU. Du kan väl skriva något om detta så kan jag sedan påpeka vad som var fel 😉

  2. Bengt: Tack för din kommentar.

    Jag vet att jag inte alldeles ensam om åsikten om att Lavaldomen inte är ett hot mot ”den svenska modellen”. Lars Gellner, arbetsrättschef på Svenskt Näringsliv, gör en tolkning av domen som ligger nära min preliminära uppfattning. Jag har dock några allmänna reflektioner, av icke-juridisk karaktär, om varför domen borde ses som en vitamininjektion i ”den svenska modellen”. Jag ber att få återkomma i frågan.

    Tyvärr kan jag inte kontrollera om Ylva Nilssons analys tillför något i sammanhanget. Det verkar som hon strulat till strukturen på sidan, både din länk och hennes interna länkar slutar i ett inlägg som inte alls har med Lavaldomen att göra.

    Om jag skriver om EU:s fiskepolitik, behöver inte du påpeka vad som är fel. Då har ju jag redan gjort det 😉

  3. Jag läser sällan direktiv, jag ser till hur det blir när det landas i det svenska samhället, när exempelvis landstinget ska genomföra bestämmelserna, och hur parterna på den svenska arbetsmarknaden reagerar på pekpinnarna. Och visst blir det exakt som det framgår av direktivet, att man kör med dubbel bokföring, gör en sak och säger en annan.

  4. Stig-Björn: Tack för din kommentar, den är mycket intressant.

    Med din motivering kan man också strunta i att läsa historia och enbart se till hur det ser ut i samhället idag. Om någon vill ha en förklaring till varför det ser ut som det gör så kan man hänvisa till någon politiskt korrekt förklaring, t.ex att det är politiker och byråkrater i den elaka superstaten EU som ligger bakom allt dåligt i samhället. Inget behöver rubba tron på den svenska modellens överlägsenhet på alla områden.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *