Rallyt äntligen över

I kväll sänds Rally för sista gången. Det minst fyra år för sent.

När programmet startade 1996 hade man en tävling där lyssnarna fick föreslå ett lämpligt namn på programmet. Jag tänkte föreslå ”Eter”. Jag hade minst tre goda skäl:
* programmet sändes över etern
* innehållet saknade substans
* det var så tråkigt att man somnade.

Men sedan hände någonting. Programmet hittade sin form, sketcherna och sångerna fick ett visst bett. I något år var Rally uthärdligt, emellanåt roligt, att lyssna på. Sedan sinade kreativiteten, formen stelnade till betong och inslagen blev bara ”götebosskt tjôtiga”. Sedan åtminstone 1999 har det varit ren tomgångskörning. Nu har till och med de ”goa” gubbarna och gummorna själva tröttnat. Sällan har en ”soppatorsk” varit så efterlängtad!

Tecken i tiden

Satt och slötittade på en repris från gårdagen av ”På spåret”. Där frågades efter namnen på:
a)Asterix storvuxne kompanjon.
b) den romerske kejsare som efterträdde Julius Caesar (man lämnade också ledtråden att han var kejsare vid tiden för Jesu födelse).

Båda lagen (som bestod av Brita Lejon och Henrik Hjelt respektive Stina Wollter och Kent Andersson) var stensäkra på Obelix. Däremot hade man inte en susning om vad kejsaren hette.

Jag tycker att detta är betecknande. Problemet är att jag inte vet för vad. Förslag välkomnas!

Remoulade Design

Såg precis ett program på SVT 2 om den danske arkitekten och designern Arne Jacobsen. Han skulle ha fyllt hundra år i år. Fortfarande, 30 år efter hans död, säljs hans stolar ”Myran”, ”Ägget” och ”Svanen” på auktioner världen över till skyhöga priser.

Det är gott och väl, men ibland kan man få samma känsla för Arne Jacobsen och Poul Henningsen som för dansk ”remoulade”. Visst är remouladsås gott, men om den serveras till allt kan det bli för mycket av det goda.