Ett riktigt skitsystem är bra att ha

Häromdagen skrev Jonas på Blind Höna om hur dåliga datasystem förlänger väntetiderna i akutsjukvården. Jag lämnade en kommentar där jag menade att problemet bottnar i avsaknaden av kundtänk inom sjukvården. Detta resulterade i att Jonas skrev ännu ett inlägg, där han påpekar att dåliga datasystem finns i alla branscher, inte enbart i den offentliga sektorn.

Jonas menar att skälen till att dåliga datasystem överlever i arbetslivet är att användarna har för lite makt över de interna adminstrativa systemen och att IT-företagen har varit duktiga på att skapa integerade lösningar som gör det svårt att företagen att byta system. Det är ett sätt att se på saken, min analys är (delvis) en annan.

Att det är svårt att utrota dåliga datasystem i arbetslivet har komplexa och samverkande orsaker. En av de mer grundläggande orsakerna är hur näringslivet i praktiken fungerar. I teorin strävar företagen hela tiden efter att maximera sin vinst, en teori som främst omfattas de allra mest världsfrånvända marknadsliberalerna och väldigt många på den vänstra sidan av den politiska skalan. I själva verket strävar de flesta företag efter någon form av resultatoptimering, där man försöker väga olika intressen mot varandra för att tillfredsställa tillräckligt mycket av intressenternas behov. Om man lyckas med det så får man fortsätta att bedriva sin verksamhet i fred. Man effektiviserar och ökar sin produktivitet så mycket som krävs för att förbättra, eller åtminstone försvara, sin marknadsposition och sälja sina produkter med en budgeterad vinst. I de flesta fall betyder det att man kan kosta på sig att ha ”knackiga” administrativa system, så länge de inte ger några störningar i kundledet. Det finns alltså inte något stort tryck på att förbättra administrativa system så länge man uppnår de optimerade resultaten.

En annan aspekt är det är bekvämt för användarna att arbeta med ett inkört system som man är väl förtrogen med. Ett sådant system kan man dessutom skylla många störningar på. Systemet blir en legitim ursäkt för störningar av icke-kritisk natur. Generellt sett är användarnas intresse för att effektivisera administrativa rutiner lågt. Man är tvungen att överge eller förändra väletablerade rutiner och arbetssätt, i förlängingen kan effektiviseringen till och med hota den egna eller arbetskamraternas anställning.

Användarnas maktlöshet är till stora delar en chimär. Det finns inga förändringsprojekt där medarbetarna är lika väl representerade och där deras synpunkter har samma avgörande betydelse som när det gäller IT-system. Det gör att man oftast fastnar i existerande arbetssätt och rutiner som man kompletterar med ny funktionalitet (som ökar systemets komplexitet och sårbarhet). Ifrågasättande och nytänkande uteblir. Den nya teknikens möjligheter tas inte till vara eftersom IT-konsulternas verksamhetskunnande är för dåligt och deras förmåga att sälja in nya lösningar är otillräcklig. Om man spetsar till det kan man säga att användarnas stora inflytande, inte deras maktlöshet, är ett avgörande hinder för effektiva datasystem i arbetslivet.

Sjuk vård

Jag har lagt upp en ny temasida där jag samlat mina inlägg om den svenska sjukvården i allmänhet och vården i Västra Götalands-regionen i synnerhet. Tyvärr fungerar inte länkarna till Västra Götalandsregionen, webbplatsen är ombyggd (även om resultatet inte blivit synbart bättre).

Update 060124: Efter bytet till WordPress har temasidan ersatts med kategorin Sjuk vård.

Update 100103: Efter byte av tema, uppgradering av layout mm har kategorin ersatts med en etikett med samma namn.

Logistisk katastrof

I förra veckan följde jag med en anhörig till ett av landets största sjukhus för inskrivning och undersökning inför en operation i nästa vecka. Personalen var snäll och vänlig och förhoppningsvis kompetent inom sina respektive områden.

Men ur logistisk synpunkt var besöket en katastrof! Min anhörig skulle träffa/undersökas av sjuksköterska, sjukgymnast, kirurg och narkosläkare samt röntgas. Vi tillbringade nio och en halv timma på sjukhuset. Av detta var en dryg timma samtals-/undersökningstid, resten var väntan. Med undantag för röntgen var inga under-sökningar tidsbestämda, så vi fick inte tillfälle att äta lunch.

Vår erfarenhet bevisar två saker:

1. Det offentliga sjukvårdsmonopolet är lika dåligt som alla andra monopol. Ingen konkurrensutsatt verksamhet kan behandla sina kunder lika nonchalant som den offentliga sjukvården behandlar sina patienter.

2. Det finns en enorm effektiviseringspotential i sjukvården. De som påstår att det är svårt, för att inte säga omöjligt, att öka produktiviteten i sjukvården har grundligt fel. De har förmodligen aldrig sett sjukvårdsapparaten ur ett patientperspektiv. Det är möjligt att man i sjukvården tror sig vara effektiv när produktionsresurserna (i huvudsak personalen) är fullt belagda hela tiden och låter patientgenomströmningen bli vad den blir. I själva verket blir en verksamhet effektiv när den organiseras för ett så snabbt genomflöde som möjligt och produktionsresurserna sätts in där de behövs för att åstadkomma detta.

Om man i sjukvården ska envisas med att forma sin organisation utifrån ett förlegat stordriftstänkande borde man åminstone hämta logistikkunnande från industrin. Som jag har uppmärksammat tidigare finns mycket att vinna på det.

Nygammal kult

Mina eventuella läsare har knappast missat att jag är mycket kritisk till sjukvården i Västra Götalandsregionen, i synnerhet den s.k. beställar/utförarorganisationen som jag senast uppmärksammade för några veckor sedan.

Jag har en längre tid haft en irriterande känsla av att jag i ett annat sammanhang stött på något som starkt liknade de offentliga beställar/utförarorganisationerna.

Häromdagen kom jag på vad det var.

Stoppa plågsamma marknadsförsök

Många kommuner och landsting har infört så kallade beställar/utförarorganisationer. Man tror att man kan öka produktiviteten och effektiviteten i verksamheten genom att politiker och byråkrater får leka marknad i en trygg miljö, d.v.s. utan någon otäck konkurrens.

Att detta är i grunden feltänkt börjar nu uppmärksammas även inom systemet. Revisorerna i Västra Götalandsregionen riktar, enligt en olänkbar artikel i gårdagens GP, skarp kritik mot beställar/utförarmodellen i regionens sjukvård.

‘Modellen är otydlig, rollerna oklara, processerna tröga, förmågan att hantera konflikter låg och behovet av utbildning stort’, konstaterar revisorerna i en förödande kritik av detta system.
De menar att mycket tid av beställningsprocessen ägnas att diskutera självklarheter. Konflikter och tvister hänskjuts och läggs åt sidan för att hanteras senare i särskild ordning.
‘Modellen är som styrmodell uddlös. Det handlar i realiteten om vanlig budgetstyrning. Modellen är mer en umgängesform mellan parterna än en styrmodell’, skriver revisorerna
.”

Det påpekade jag, om än inte lika vältaligt, för snart ett år sedan. Om man vill bli mästare i simning så måste man träna i vattnet, det räcker inte med torrsim. Vill man ha marknadens fördelar så måste man köpa och sälja på riktigt, inte bara på låtsas.

Skåden framtiden!

När det presenteras här låter det ju bestickande, men tro mig:

Sjukvårdsidioti

Detta blir följden om den förhärskande planekonomiska stordrifts-idiotin ideologin inom den västsvenska sjukvården består.

UPDATE 040307: Inför bildandet av Västra Götalands regionen utlovade de etablerade partierna unisont att skatten inte skulle höjas. Efter något år höjdes följdriktigt skatten med 75 öre (per tjänad hundralapp). Det sägs vara en temporär höjning, vilket måste betyda att den gäller fram till nästa höjning. För enligt en icke länkbar artikel i dagens GP diskuterar man nu att höja skatten med ytterligare 25 öre. När ovanstående organisation är förverkligad, runt år 2020, kommer vi gissningsvis att ha en tillfällig kommunal utdebitering på runt 40 kr.

Det är klart att det är tungt, men eftersom det bara är tillfälligt kan vi ju stå ut. Att vi slipper ifrån de små, ineffektiva fjuttsjukhusen gör det också litet lättare. I de stora, rationella sjukfabrikerna vi har istället är det mycket lättare för personalen att hålla en professionell distans till offren patienterna. En distans som borgar för en hög jämn kvalitet.

Tjänster och …

Detta inlägg triggades av en marginalanmärkning hos Stefan Geens: ”Systembolaget is the state alcohol dispensing monopoly run by the prime minister’s wife.

Att den svenska politi(s)ka eliten hämtas ur en mycket snäv krets visste jag redan. Stefans notis sätter också fingret på hur socialdemokraternas utnämningspolitik suddar ut gränserna mellan den politiska sfären och statsförvaltningen. Genom de politiska tillsättningarna utarmas också förvaltningen på dugliga krafter genom att en renodlad ämbetsmannakarriär inte längre kan leda till toppen. För det krävs partibok.

De borgerliga partierna har kritiserat socialdemokraterna för denna utnämningspolitik. Inte för att de värnar statsförvaltningens oberoende utan för att de vill ha sin del av kakan. Visserligen utsågs folkpartisten Eva Eriksson nyligen till landshövding i Värmland men den utnämningen var ju klar sedan några år tillbaka och hade sitt pris. Jag föreställer mig att diskussionen gick ungefär så här:

Mister S: Du Eva, vad skulle du säga om att bli landshövding?

Eva E: Det vore gôrroligt. Menar du att jag skulle…?

Mister S: Jovisst, jag har pratat med Sören, Göran och Göran och vi är överens.

Eva E: Nämen, vad kul!

Mister S: Fast…

Eva E: Vaddå?

Mister S: Det kan bli tidigast om några år. Först måste du göra oss en tjänst. Du ska hjälpa oss att höja landstingsskatten.

Eva E: Jamen, vi lovade ju att regionbildningen inte skulle leda till någon skattehöjning. Ni var ju också med på det!

Mister S: Du måste inse livets hårda fakta Eva, det kostar att driva en socialdemokratisk sjukvårdspolitik.

Eva E: Socialdemokratisk??? Jag är ju folkpartist!

Mister S: Ja, det är den andra tjänsten du ska göra oss. Du ska vara ordförande i hälso- och sjukvårdsstyrelsen i minst tre år och föra vår politik. Ja, du är bara ordförande på pappret, i själva verket blir det Roland som bestämmer. Du ska vara målvakt helt enkelt, precis som dom har i privata konk…

Eva E: Ja, ja, jag förstår. Men skattehöjningen, vi har ju lovat!

Mister S: Den behöver du inte bekymra dig för. Vi gör som vanligt, vi säger att den är tillfällig och när vi sen permanentar den är du redan landshövding. Jag lovar.

Eva E: Säkert? OK, jag ställer upp. Men jag vill bli stationerad i hemmet så att jag kan få traktamente när jag jobbar.

Mister S: Deal!

Vårdmonopol

I Sverige har landstingen i praktiken regionala monopol på sjukvården. I likhet med andra monopol behandlar landstingen sina leverantörer, anställda och kunder (patienter) uselt. När det inte finns någon konkurrens behöver man inte bry sig eftersom varken leverantörer, anställda eller patienter kan vända sig någon annanstans.

Landstingen påminner i mångt och mycket om de forna sovjetiska industrikombinaten. De var också jätteorganisationer med en diversifierad verksamhet och styrdes i likhet med landstingen av politruker med minimalt verksamhetskunnande. I de sovjetiska industrikombinaten slavade miljontals ryssar med att transformera perfekta råvaror till skrot, t.ex. VAZ– eller Volgabilar. I landstingen förvandlas sjuka till medicinskt färdigbehandlade av underbetalda kvinnor.

Det fanns en gång goda skäl (ojämn inkomstfördelning, brister i information och kunskap hos breda befolkningslager o.s.v.) till att bygga upp en politikerstyrd sjukvårdsapparat. Men när dessa skäl i stort sett är undanröjda blir den bristande konkurrensen ett problem.

I GT (Expressens göteborgsupplaga) den 1 januari redovisas ett projekt vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset där man med hjälp av externa logistikkonsulter halverade patienttiden, d.v.s. tiden från patientens första besök vid kliniken till att han är färdigbehandlad (i artikeln står det t.om. ”frisk”). Det hela åstadkoms med enkla medel:

1. Man såg till att planerade läkartider alltid var fullt bemannade (läkare, sjuksköterskor och läkarsekreterare) under mottagningstid.

2. Inga remisser fick vara obehandlade vid arbetsdagens slut.

3. Tid för återbesök bokades redan vid första besöket.

Dessa åtgärder resulterade i att patienttiden minskade från 278 till 140 patientdagar. Försäkringskassan sparar i genomsnitt 60 000 kronor per patient i sjukpenning. Samhällsvinsten är naturligtvis ännu större men svår att beräkna. Vinsten i form av minskat mänskligt lidande går över huvud taget inte att värdera.

I en konkurrensutsatt verksamhet är åtgärder som de ovan beskrivna en självklarhet, i praktiken ett överlevnadsvillkor. För Hälso- och sjukvårdsmonopolet i Västra Götalandsregionen är de ett besvärande undantag. Efter ett idogt sökande har jag inte lyckats hitta någon information om projektet på Västra Götalandsregionens webbplats.
Det enda spåret på webben är ett program från en konferens i Norsk Dataförenings regi där vårdenhetschefen och en av konsulterna redogjorde för projektet i 45 minuter.

Frågan är väl närmast om vårdenhetschefen kan få ha kvar sitt jobb nu när informationen läckt ut. Hon har ju helt missförsttåt sin uppgift. Hon ska administrera de av politiker och sjukvårdsbyråkrater nogsamt underhållna vårdköerna, inte korta dem!