Efter att ha ägnat större delen av dagen åt att lägga om stenplattorna på uteplatsen vill tankarna inte lätta trots att det är flygaredagen. Då passar det bra att koppla av med Grönköpings Veckoblads interaktiva dataspel.
Månad: maj 2003
Tänkte inte på det
För att klara årets budget har Västra Götalandsregionen lagt ett sparbeting på sjukvården. I Göteborg har man bl.a. valt att spara genom att säga upp vårdavtalen med ett antal fristående ortopedkliniker. Detta i ett läge när väntetiden mäts i år. Förmodligen hade man tänkt sig att klinikerna skulle avvecklas och att regionen skulle kunna plocka in personalen i sin verksamhet och utföra vården till en lägre kostnad.
Nu visar det sig att personal och ledning på de berörda klinikerna inte alls har lust att slukas av landstingets grottekvarn. De planerar att bli ett helt privat alternativ, utan bidrag från regionen. Det innebär att ”Göteborgare med ortopediska åkommor ställs nu inför ett tufft val – oändlig kö eller dyrköpt plats i gräddfilen.” De som har pengar (eller är kreditvärdiga) kan alltså köpa en snabb behandling, övriga får köa i åratal. Dessa konsekvenser kommer som en fullständig överraskning för den ansvariga (s) politikern: ”Vi har inte reflekterat över det. Den tankegången fanns inte”
Så sänker man den offentliga sjukvården och eroderar allmänhetens vilja att betala skatt, inte genom en borgerlig politik (vilket många på vänsterkanten anklagar s för) utan av ren tanklöshet.
Nästan ikapp
De senaste dagarna har jag ägnat åt flyttbestyr (dotterns, inte egna) och att läsa ikapp:
Jarlens sekel av Dick Harrison, 592 sidor som man trots en lättsam och flytande framställning inte sträckläser.
Flykten från friheten av Erich Fromm, en socialpsykologisk klassiker som förtjänar upprepade omläsningar. Den är fortfarande aktuell, även om tillflykten är en annan idag än vad den var när boken kom ut första gången. Bli inte förvånade om jag citerar och kommenterar boken de närmaste dagarna.
I morgon är pausen slut och bloggandet återgår till normal frekvens. Till dess får ni hålla tillgodo med nedanstående lilla inaktualitet:
Sitt rakt och var stolt!
Politruken har talat, men trots ordern framhärdar jag i att skämmas.
Erfarenhet bra, partibok bättre
Barbro Holmberg har utsetts till ny chef för Migrationsverket. Hon har, efter vad man kan utläsa av pressreleasen, ingen erfarenhet av chefsarbete över huvud taget. Migrationsverket har ca 3.000 anställda, en problemfylld historia och en ytterst grannlaga uppgift.
Det blir nog bra.
Blogghinder
Igår var jag åter förhindrad kommentera sjukvården i Västra Götalandsregionen. Den här gången berodde det förmodligen på något jag ätit (och tro mig – ni vill inte veta mer). Ikväll blir det inte heller tid till något längre inlägg, men jag återkommer så snart som möjligt om Värsta Götalandsvården.
Avvärjt fredshot?
Varje gång trycket ökar på Israel att börja förhandla med palestinierna kan Ariel Sharon räkna med hjälp från sina allierade, Hamas och Islamiska Jihad, att stoppa den hotande freden.
P.S. Ikväll räckte inte tiden till för fortsatt kritik av sjukvårdens ”Stålverk 80” – Västra Götalandsregionen. Förhoppningsvis gör den det i morgon.
Sjukt vårdsystem
Göteborgs-Posten uppmärksammade häromdagen att det är fem års väntetid för ortopedbesök i Göteborg. Detta är bara ett av många tecken på att politikerna i Västra Götalandsregionen (och även på andra håll, tror jag) har skapat ett sjukvårdssystem som är på väg att krossas under sin egen tyngd.
De främsta problemen är, enligt min uppfattning:
Organisationens storlek. Sjukvården i regionen omfattar sju sjukhus och 160 vårdcentraler och har ca. 44.000 anställda. Organisationen är för stor, för ”spretig” och för geografiskt utspridd för att någonsin styras effektivt. För att travestera ett aktuellt uttryck – Västra Götalandsregionen är inte ett optimalt sjukvårdsområde. Dessutom består regionens politiska ledning av sjutton (!) heltidsanställda regionråd. Ju fler kockar …
Den ekonomiska styrningen. Man påstår visserligen att sjukvården i regionen styrs efter en beställar-/utförarmodell, men så vitt jag kan se är det fortfarande fråga om en, i allt väsentligt, anslagsdriven verksamhet. Det betyder att de sjukhus, kliniker etc. som kan presentera störst behov, läs köer, får mest pengar. Det finns alltså inget incitament att undanröja köerna. Att göra vårdgivarna intäktsfinansierade, d.v.s. att de får betalt för utförd vård, skulle visserligen snabbt göra slut på vårdköerna, men idén är alldeles för enkel för någon i regionledningen skulle förstå den
Matrix har börjat, jag återkommer i morgon med en del bakgrund till den organisatoriska och ekonomiska härdsmälta som Västra Götalandsregionen utvecklats till på endast fyra år.
Den inre rösten
I ett post scriptum motiverar Klipspringer sin nästan definitiva sorti (”Kanske återkommer jag trots allt någon gång som webbkrönikör /…/ men då i en annan och förhoppningsvis tråkigare form.”) från den svenska bloggscenen.
K.- tycker att de svenska bloggarna har för få läsare och att ”den aktivt läsande skaran av icke-bloggare försvinnande liten”. Jag kan hålla med om nästan allt som K.- skriver i sitt inlägg, men finner det för den skull varken ointressant eller meningslöst att blogga.
Dels för att jag i stor utsträckning bloggar för min egen skull, att blogga har ett egenvärde.
Dels för att jag tror att det låga antalet ”icke-bloggande” läsare är ett övergående problem. Det ser sökmotorerna till. Jag har själv märkt att antalet besökare via Google och andra sökmotorer ökar kontinuerligt. Förklaringen är att när jag bloggat ett tag så har det blivit fler ord i bloggen som kan matcha sökningar i sökmotorerna. Om det jag skriver lockar andra bloggare att länka till min webblogg hamnar den hyfsat högt i Googles page rank. Jag får alltså fler icke-bloggande besökare för varje månad. Om en på hundra av dessa besökare blir en åtekommande läsare av min blogg så har jag ganska snart ett hyfsat antal icke-bloggande läsare. Och varför skulle de nöja sig med att bara läsa min blogg, när de väl fått upp ögonen för bloggfenomenet kommer de snart att upptäcka att det finns fler läsvärda bloggar.
Det är alldeles för tidigt att ge upp!
Maningen ovan får mig förresten att tänka på en underbar monolog (tror den är från 60-talet, tyvärr minns jag inte artistens namn) som framförs av en man vars liv bestått av en lång rad motgångar. Han har många gånger varit färdig att ge upp, men varje gång har han hört en inre röst som sagt ”Inte kan du väl ge upp nu …”. Och så har han kämpat på ett tag till. Tänk om K.- lyssnat till den inre rösten, då hade han strävat vidare med bloggandet ännu ett tag, till glädje för många.
Larmar och gör sig till
Är det bara jag som är trött på larmrapporter som denna?
Det är självklart att bredband i en inledningsfas, när tekniken är ny och dyr, i första hand utnyttjas av välutbildade och/eller höginkomsttagare. Det är ett mönster som går igen för all ny (informations-)teknik. Telefon, radio, teve, persondatorer och mobiltelefoner har alla gått igenom en period då innehavet kunde beskrivas som en klassfråga.
Jag frågar mig alltid om de undersökningsföretag, myndigheter och journalister som genomför och ger publicitet åt dessa undersökningar går någons ärenden eller om det helt enkelt är analysförmågan som brister.