Kinky

Jag har inte tröttnat på bloggandet, men antingen är jag i en inspirationssvacka, för jag har inte hittat något att kommentera de senaste dagarna, eller också är den svenska politiken, samhället och kulturen inne i en osedvanligt grå och tråkig period just nu. Tills jag, eller verkligheten, hittar formen igen kan ni lyssna till en konsert med Kinky [för RealOne Player].

Pippirull-satir

Nättidskriften Epigon länkar på sin startsida till en äldre intervju med Olle Palmlöf, antagligen för att redaktionen tycker det är en läsvärd artikel. Det tycker jag också. Jag har alltid velat veta hur skaparna av ett program som Pippirull uppfattar sig själva och sin omvärld.

I intervjun får man bl.a. veta att Olle Palmlöf kan tänka sig att skämta om det mesta, t.ex Göteborgsbranden:

Det första som dök upp där var att man skulle köra en travesti på Burger King: ’grillat e godast bara på Hisingen’. Sånt som man möjligtvis kan skämta om själv, men det går ju inte att göra på radio.

Det sista tackar vi särskilt för.

Vidare får man veta att Palmlöf tycker att det är viktigt att vi har grundlagsfäst yttrandefrihet i Sverige:

Yttrandefrihetsgrundlagen är viktig, och det är viktigt att vi behåller den i Sverige. Hade vi levt i ett land där det inte hade funnits yttrandefrihet hade vi inte kunnat göra så mycket. Som idag, vi hade en intervju med Drottning Silvia, och där är det tur att man har yttrandefrihet.”

Själv tror jag att det finns annat som är mycket viktigare för Pippirull-gänget, t.ex. Risperdal, Haldol, Catapresan, Ritalin, Cipramil, Zoloft och Fontex (i kombination).

Skiljaktig mening

Jag lovade igår att återkomma med en fundering runt Erik Stattins besvikelse över den långsamma utvecklingen av svenska bloggar (inriktningen har jag inga synpunkter på). Det är inte någon särskilt revolutionerande tanke jag har att komma med. Det är bara det att jag inte håller med Erik, jag tycker inte utvecklingen går sakta. Jag gissar nämligen att det vi ser är en exponentiell tillväxt i antalet bloggar, på samma sätt som med t.ex. mobiltelefoner och hemdatorer. Det typiska för en exponentiell tillväxt är att den tycks gå sakta inledningsvis för att plötsligt explodera i en mångdubbling av – i det här fallet – bloggare på mycket kort tid.

Jag har gjort en snabbkoll bland mina favoritbloggar – några startade redan hösten 2001, men de flesta drog igång under 2002. När jag började blogga på riktigt, alldeles i början på det här året, vill jag minnas att Eriks utmärkta Svenskt webbloggindex listade en bit över hundra webbloggar med svensk anknytning. Idag, ungefär fyra månader senare innehåller indexet 220 bloggar. Om man utgår från detta och antar att dubbleringstiden är ungefär fyra månader kommer det att finnas:

440 bloggar i september 2003
880 i januari 2004
1.760 i maj 2004
3.520 i september 2004
7.040 i januari 2005
14.080 i maj 2005
o.s.v
.

Om två år skulle det alltså finnas 32 gånger så många bloggar som idag (d.v.s. om det finns så många potentiella bloggare i / med anknytning till Sverige). Det kallar jag en fartfylld utveckling.

Fortfarande omtumlad

Efter två chockbesked (1, 2) på mindre än 24 timmar var det nära att det inte blev någon kommentar idag. Erik har dock redan tagit sitt förnuft tillfånga (jag återkommer för övrigt i morgon med lite tankar om Eriks tvivel på det svenska bloggandet).

Jag hoppas att Klipspringers förmåga att avhålla sig från bloggandet är lika stor som min förmåga att enbart blogga positivt, vilket jag – i ett anfall av övermod – lovade för en tid sedan. Det löftet höll i fyra dagar.

Völvor och shamaner

De som idag är de mest högljudda motståndarna till en svensk EMU-anslutning är samma (slags) människor som varnade för de fruktansvärda konsekvenserna av:

– högertrafikomläggningen
– parabolantenner
– privata dagis
– shoot’em ups
– EU-inträdet
– lördagsöppet på systembolaget

Varför skulle de få fel den här gången?

En oanvändbar tumregel

Erik Tjernlund har läst en artikel om primtal i DN och gör följande reflektion:

Jag har inget problem med att de skriver extremt mycket förenklat, men när det är allvarliga felaktigheter i texter om saker man själv har specialkunskaper om, då blir iallafall jag orolig för alla texter jag läser där jag inte är speciellt insatt i sakfrågan.”

Jag delar Eriks oro. Genom åren har jag läst ett stort antal artiklar där jag har / har haft förstahandskunskap om det som skildras i artiklarna. Jag med tiden kommit fram följande tumregel:

En genomsnittlig artikel i en dagstidning består till en tredjedel av korrekt återgivna fakta. I en tredjedel av innehållet är fakta i och för sig riktiga, men tagna ur sitt sammanhang eller så förkortade att informationen inte blir meningsfull, alternativt har journalisten dragit felaktiga slutsatser av sina data. Den återstående tredjedelen består av direkta felaktigheter.

Att denna tumregel är riktig bekräftas varje gång jag stöter på en artikel som behandlar något inom mitt kompetensområde. Jag är övertygad om att det är lika illa med artiklar inom andra områden. Eftersom jag inte vet vad som hör hemma i respektive tredjedel i dessa artiklar är min tumregel tyvärr oanvändbar som ett verktyg för kritisk granskning. Men den hjälper mig i alla fall att upprätthålla en sund skepsis till allt som skrivs i dagspressen.

På sig själv känner man andra

Som trogen P1-lyssnare kunde jag inte undgå att höra den alarmerande nyheten ett flertal gånger i fredags – svenska bilderböcker är etniskt rensade!

Bland vilda bebisar, rara elefanter, trädgårdsnjutande major och Askungar finns inte många figurer med ett utseende som avviker från schablonbilden – ett ljushyat, blont och ursvenskt barn. En och annan ”negerkung” i äldre böcker hör till undantagen. Svenska barnböcker är en etniskt rensad zon.”

Detta är ett stort och angeläget problem. Bilderböcker vänder sig till barn i förskoleåldern, en period som som är av avgörande betydelse för den fortsatta personlighetsutvecklingen. Om barnen då i bilderböckerna möter en värld som ”är rensad från allt som uppfattas som avvikande” är det klart att de ”får en ganska snäv världsbild”. Jag antar att SR-journalisten, Barnboksinstitutets chef med flera ser detta som ett problem eftersom de själva kämpar för att hålla de mörkare sidorna i sin personlighet i schack, efter att i späd ålder ha präglats av, får man förmoda, än mer etniskt likriktade bilderböcker.

Jag har tidigare uppmärksammat ett annat problem som dagens förskolebarn kämpar med. Sammantagna är problemen av sådan vikt att regeringen inte kan tillåtas smita undan ansvaret. Det måste dessutom till ett helhetsgrepp på problemen. (Valet av ansvarig minister torde stå mellan Marita Ulvskog och Mona Sahlin. Båda är ju kända för att med stor iver och effektivitet ta sig an de mest angelägna och komplexa frågorna.) Annars är det stor risk att barnen som är födda runt millennieskiftet kommer att växa upp till en generation av inkontinenta rasister.

Jag, en cyniker?

Bo Rothstein är emellanåt ute i ogjort väder. Dock inte i denna ledare i dagens Göteborgs-Posten. Det avslutande stycket om offentliga monopolarbetsgivare kunde jag inte ha formulerat bättre:

Kan det helt enkelt vara så att det är den gamla cyniska sanningen att monopol föder ignorans som gäller. När man inte har någon reell konkurrens om kunderna så höjs priset och kvaliteten sjunker. Och när man inte behöver konkurrera om arbetskraften så struntar man i löne- och arbetsvillkor – alla goda gamla paroller till trots.”