Inte utan baksida

Del sex av nitton i serien om svenska Galaxy handlar, inte helt överraskande, om nummer sex från februari 1959. För en större version av omslaget, klicka på bilden. För att läsa innehållsförteckningen klicka här.

Den berättelse som jag tycker bäst om i detta nummer är Mord tillgodo av William Tenn. Den utspelar sig i ett samhälle där man lyckats reducera den grova brottligheten genom att låta brottslingarna ta sitt straff i förskott. Därefter kan de utan påföljd utföra det brott de redan sonat. Detta har så gott som halverat de riktigt allvarliga brotten. Även om berättelsen bygger på vanföreställningar om våldsbrott så är den ett intressant tankeexperiment.

Ralf Parland bidrog med en form av poetisk sf-berättelse som jag personligen har svårt för. Det beror troligen på att jag ser SF i första hand som idé-litteratur. Med ett tankemässigt stimulerande innehåll behöver formen inte konstras till. I andra sammanhang har jag inte svårt med pretentiös prosa. Jag har t.ex. tagit mig igenom långt över hundra sidor Ulysses av Joyce, hela Patriarkens Höst av García Márquez och flera böcker av Borges.

I övrigt är innehållet i detta nummer inte mycket att orda om. Varken Sellings eller de Vet har, vad jag kan påminna mig, satt några avtryck i SF-historien och Simaks bidrag hör till hans allra svagaste berättelser.

När jag nu har visat ett antal Galaxy-framsidor så slog det mig att baksidorna inte heller är alldeles ointressanta. Så här såg den ut i detta nummer. Serien Pansar Bengtssons Bravader startade i nummer fem och pågick till och med nummer sexton. I de första fyra numren upptogs platsen av klämkäcka maningar från den ansvarige utgivaren, i de tre sista numren flyttades författarpresentationerna till baksidan