Det kanske bara är jag som har missat Projekt Runebergs digitalisering av Nordisk Familjebok, både första och andra upplagan (den klassiska Uggleupplagan)?
Hur som helst är det ett beundransvärt arbete som utförs inom Projekt Runeberg. Om du vill hjälpa till så låter det sig göras. Du kan bidra med pengar, hjälpa till med indexering och/eller korrekturläsning.
De som inte vågar rösta ja till euron därför att de vet för lite måste väl också veta för lite för att rösta nej?
Jag planerar att köpa en digitalkamera inom en nära framtid och har ägnat kvällen att söka info på nätet. Imorgon ska jag kolla tester i några papperstidningar, men för stunden ligger Pentax Optio 550 bäst till.
Den lär ta skarpa bilder och har det mesta av det jag önskar mig – hög upplösning, kraftfull zoom och bra makrofunktion – till ett förhållandevis överkomligt pris. Dessutom kan man koppla ur automatiken och göra inställningarna helt manuellt, s.k. Creative Return.
Det enda som bekymrar mig är att den sägs vara något slö, speciellt i starten. Jag hoppas att det inte innebär att det är en fördröjning på flera tiondelar från knapptryckning till exponering. Jag är knappast någon Cartier-Bresson, men jag tycker att en sådan fördröjning är oerhört enerverande.
Marita Ulvskog och andra EMU-motståndare (pdf) varnar för den och Göran Persson vill inte ha någon. Men vad är egentligen den så omtalade superstaten för något?
Är det en stor stat, i innevånare räknat? Om det är så, anser EMU-motståndarna att Kina, Indien, USA, Indonesien och Brasilien (pdf) bör delas upp i flera mindre stater? Var går gränsen för en superstat?
Eller handlar det kanske om en stat som griper in i alla aspekter av medborgarnas liv? En stat som är mer till för sig själv än för medborgarna? Om så är fallet, vilken av EU:s nuvarande medlemmar påminner mest om en sådan stat (pdf)?
Nästa gång någon varnar för euron med motiveringen att den kommer att göra EU till en superstat, glöm inte att fråga vad han eller hon menar med superstat.
Om man blandar vätgas med syre så får man knallgas. Jättemycket knallgas = massförstörelsevapen.
Vad är det egentligen för slags experter de har i det amerikanska försvaret? Som missar det uppenbara. Heja Dubya!
Tidigare idag passade jag på att göra ett tyskatest [länk via Desbladet. Thanks, Des!] medan jag väntade på en telefonkon-ferens.
Resultatet var inte helt nedslående, jag fick betyget Intermediate, 72%. Det fördelade sig enligt följande:
Part I Grammar: 40%
Part II Grammar: 71%
Part III Vocabulary: 87%
Part IV Reading Comprehension: 100% !!!
Inte så illa med tanke på att min sista tyskalektion gick av stapeln någon gång i maj 1975 och att jag därefter läst en eller två böcker, något dussin dagstidningar och praktiserat turisttyska en vecka vartannat år, gissningsvis.
Jag vet inte om det dåliga resultatet i första avsnittet är ett resultat av tonåringens desperata försök att undfly allt som kallades ackusativ och dativ eller om det helt enkelt beror på att jag inte var ”uppvärmd”. De övriga avsnitten ser jag som helt acceptabla.
Mitt goda minne och mitt uttal är en belastning, tyskspråkiga personer tror gärna att mina kunskaper är bättre än vad de egentligen är. Efter några minuters konversation drar de iväg i sitt vanliga tempo och jag blir helt ställd, i synnerhet om de har minsta dialektalt uttal.
Transparent.com har tester på flera europeiska språk samt japanska och kinesiska.
Jag förstår mig inte på Google. För några månader sedan upptäckte jag att Google levererar märkliga resultat när jag söker på mitt förnamn. Sedan någon gång i maj har jag återkommande kontrollerat resultaten med hjälp av det utmärkta Google Dance Tool [länk via N!kke].
När jag söker första gången ser det vanligtvis ut ungefär så här, men lika ofta finns förvetet inte med bland de tio första träffarna på någon av Googleservrarna.
Om jag klickar på någon ”Jag har tur”-knapp hamnar jag dock på förvetet. Gör jag sedan om sökningen blir resultatet, med smärre variationer, så här. Aningen märkligt är det att detta bara gäller när jag söker på Thorvald, när jag söker på Freiholtz eller förvetet hamnar förvetet alltid som nummer ett.
Finns det någon som har nyckeln till denna gåta? Har Google möjligen börjat dansa Hårgadansen?
Det mest anmärkningsvärda i Galaxy nummer sju var att Tigermannen (The Stars My Destination), en verklig SF-klassiker av Alfred Bester, startade som följetong. Tigermannen kan sägas vara en SF-version av Greven av Monte Christo. Många anser att Bester med Tigermannen var en föregångare till cyber-punken. T.ex. gör författaren av denna uppsats (pdf) en jämförande analys av Tigermannen och Neuromancer av William Gibson. OBS! Uppsat-sen endast för dem som läst böckerna, varning för utförliga referat!
Om de övriga bidragen, se innehållsförteckningen, kan sägas att Frederik Pohl kunde/kan(?) mycket bättre samt att Gaouyes och Setterborgs bidrag är habila SF-noveller, men att båda känns mer som mellankrigs- än som femtiotals-SF. Evelyn Smiths bidrag är en ganska tam tidsreseparadox.
För en större version av omslaget, klicka på bilden.
Ordföranden i försvarsberedningen Håkan Juholt försitter ingen tid när ÖB sjabblar med än det ena än det andra. Han vill ha en helt ny nationell krisledning, med bättre styrning och ökad civil kompetens.
Civil kompetens ska naturligtvis läsas politisk bakgrund. Vad som menas med bättre styrning säger sig självt.
Det har säkert varit en nagel i ögat på partigängare av olika kulörer att det fortfarande finns en myndighet där det både krävs en relevant utbildning och mångårig erfarenhet innan man kan bli dess chef. I synnerhet som det finns ett stort ”demokratiskt överskott” att ta hand om.
Hittills har man lyckats placera Ing-Britt Irhammar, Sten Heckscher, Andreas Carlgren och Ines Uusmann (vars framfart f.ö. nyligen kommenterats på en annan webblogg) med flera i spetsen för statliga verk. Men behovet av reträttposter för sparkade ministrar, partibyråkrater och RRB (riksdagsröstboskap) ökar kontinuerligt. Det går förmodligen att uppfinna ytterligare några myndigheter, t.ex. inom diskriminerings-/jämställdhetsområdet, eller dela upp befintliga myndigheter i flera. Men framsynta politiker som Juholt ser naturligtvis att denna strategi börjar närma sig vägs ände. Vad är då naturligare än att man börjar kasta ögonen på försvaret (ett nästan jungfruligt område med stor potential)?
Intresset ljuger aldrig.
Ett ganska typiskt nej-argument:
Samma sak går väl att säga om Sverige?
”Inte ens om 100 procent av närkingarna vill ändra inriktning på Sveriges penningpolitik så går det. De är beroende av de valda ombuden från 20 andra län och av regeringens samtycke.”
Vad EMU-motståndarna egentligen säger är att Sveriges inflytande i EMU blir för litet eftersom vi bara är ett av 14 länder, alternativt endast 9 miljoner av totalt 300 miljoner invånare.
Jag ser gärna att de som delar denna uppfattning tar konsekvenserna av sitt resonemang och avstår från att rösta den 14 september. Var och en har ju bara en av 6,8 miljoner röster.
