Månad: oktober 2003

Smågrinig

Bloggar på distans med hjälp av home.se vilket fungerar utmärkt.

Jag är ändå litet smågrinig på grund av att Haloscan, först efter en direkt fråga, meddelar att ”old comments will most likely not be available from the comment pages themselves (to visitors) for non-premium members as it’s simply too much of a drain on the system”. För min del innebär det för närvarande att kommentarer från 5:e till 23:e juni 2003 inte längre syns på förvetet. Jag kan mycket väl tänka mig att betala de 10 dollars som krävs för att få tillbaka kommentarerna, men detta liknar utpressning.

Dessutom har Statcounter uppgraderat sin tjänst, men så här långt har det mesta blivit sämre. Om de slarvat in mina ingångsvärden (antalet besökare och hits på förvetet innan jag började använda Statcounter) förlåter jag dem aldrig. Undrar om man kan förändra en service provider med en dålig attityd och ett schysst järnrör?

Fredagsfyran

Ett sent svar på veckans fredagsfyra:

1. När började du blogga?

Det beror på hur man räknar. Den första posten i förvetet är daterad 2002-10-29. Då hade jag lagt upp första versionen av webbloggen på servern. I ett par månader experimenterade jag med layout och typsnitt och kände mig för om bloggkonceptet passade mig, under tiden producerade jag ett antal inlägg. Om jag minns rätt så registrerade jag förvetet på Svenskt webbloggindex 2003-01-07 och gjorde därmed mina skriverier publika. Till min stora glädje uppmärksammade Bengt O. Karlsson förvetet i sin dåvarande blogg I dåligt sällskap efter bara några dagar. Så jag började blogga antingen 2002-10-29 eller 2003-01-07.

2. Varför började du blogga?

I flera år innan jag började blogga hade jag funderat på att publicera mina tankar i ”aktuella och tidlösa ämnen” på nätet, jag hade till och med beslutat att siten skulle heta förvetet. Under en längre tid hindrade min arbetssituation mig från att förverkliga min idé. Sensommaren 2002 började jag emellertid lära mig HTML och en del annat för att kunna bygga en webbplats åt Flajt. Via den utmärkta siten underkonstruktion.nu hamnade jag hos Jonas med På kornet/Blind Höna. Därifrån hittade jag till andra svenska bloggare, Svenskt webbloggindex och Blogger. På den vägen är det

Ett skäl till att börja blogga var att jag ville bekämpa en med åren tilltagande skrivkramp och slå av på mina krav på perfektionism i skrivandet.

Ett annat skäl var att jag i många fall ifrågasätter den rådande sanningen i media och hos den allmänna opinionen. Emellanåt har det visat sig att mitt ifrågasättande varit berättigat. Att blogga är för mig ett sätt att försöka nå längre än till den närmaste familje- och vänkretsen med mina dubier. Jag tror inte att jag kan förändra världen med förvetet, jag är nöjd om jag kan få mina eventuella läsare att tänka till en extra gång. Att jag ofta använder ironi är ett sätt att tvinga mina eventuella läsare att fundera ett varv till.

3. Har ditt bloggande inneburit några fördelar?

Ja, jag skriver snabbare och formulerar mig lättare idag än vad jag gjorde för ett år sedan. Jag har också hittat ett stort antal intressanta skribenter i bloggvärlden och har träffat många trevliga människor, både virtuellt och irl.

4. Har ditt bloggande inneburit några nackdelar?

Det skulle i så fall vara att jag får dåligt samvete när jag inte bloggat på några dagar.

Ett år för sent

Ska man gå i krig gäller det att tänka en liten bit längre än näsan räcker. Annars får man ställa sig sådana här frågor när kriget borde varit avslutat:

”Is our current situation such that ’the harder we work, the behinder we get’?”

Att frågorna ställs antyder att det nu pågår någon form av tanke-verksamhet i Donald Rumsfelds huvud. Om man ska känna hopp eller fasa inför detta tecken kan jag dock inte avgöra.

Oskyldigt drabbad

Det är synd om Lars Ramqvist. Han har som styrelseordförande inte haft någon som helst kontroll över Skandias skandalösa lägenhets-affärer, men får ändå en släng av sleven när skulden ska fördelas.

Uppdraget som styrelseordförande har dessutom varit en stor förlustaffär. Han har köpt Skandiaaktier till marknadspris för sitt styrelsearvode och värdet på dessa har minskat kraftigt. Det måste kännas bittert. Som styrelseordförande i Skandia har ju Ramqvist ingen skuld i den negativa utvecklingen för företaget, lika lite som han är medskyldig till krisen i Ericsson eller till Volvos misslyckade Scania-affär (klicka vidare på länk från 990806, långt ner på sidan).

Galaxy nr 8

När jag är inne på science fiction passar det bra med ett nytt avsnitt i följetongen om svenska Galaxy.

Nummer åtta som kom ut i april 1959 innehåller bl.a. en långnovell av Jack London – Den röda pesten. Det är en ”efter katastrofen”-berättelse av överraskande hög kvalitet. Det är bara vissa ålderdomligheter i språket som avslöjar att den är skriven 1912, drygt 40 år före floden av undergångsvisioner i SF under 50- och 60-talet.

I övrigt innehåller numret (se innehållsförteckning) en ganska slätstruken novell av Robert Sheckley, en kort berättelse av Ralf Parland som är betydligt bättre än den i Galaxy nummer sex samt en av av Fredric Browns mest klassiska mikronoveller – Vakttjänst. Dessutom del två av Tigermannen.

För en större version av omslaget, klicka på bilden.

Inte en extremitet

I den oändliga raden av Internet quizes är Which Science Fiction Writer Are You? en av de mer uthärdliga. Främst för att den är föredömligt kort, bara 11 frågor, men också på grund av ämnesvalet. Själv fick jag det här smickrande(?) resultatet:

”This pessimistic Pole has spent a whole career telling ironic stories of futility and frustration. Yet he is also a master of wordplay so witty that it sparkles even when translated into English.”

Alla som är lite insatta i SF-litteratur vet vem som avses, övriga hittar en (slags) ledtråd i rubriken.

Anmälningsplikt

Säpos skarpaste hjärnor har tänkt till. För att kunna skydda regeringen och kungafamiljen vill Säpo få tillgång till psykvårdens patientjournaler. Biträdande Säpo-chef Margareta Linderoth anser att:

”…eftersom Säpos analytiker inte har tillgång till psykvårdens patient-journaler har de ibland ingen aning om en person planerar att angripa en minister, om inte den personen tillexempel har skrivit ett hotbrev till ministern, eller till Säpo, och talar om det. /…/ Man kan ju tänka sig att det är en lagstiftningsfråga och kanske det är så att det ska åligga sjukvården att informera oss när det gäller de här personkretsarna om de har patienter som är personfixerade vid några av våra skydds-personer”.

Säpos förslag förefaller inte helt genomarbetat, vilket fått mig att fundera lite. Min vana trogen har jag utarbetat ett väl genomtänkt förslag, helt i Säpos anda.

Lösningen är naturligtvis att lagstifta om att det åligger alla som umgås med tankar på att ha ihjäl en minister eller en kunglighet att anmäla detta till Säpo. Det skulle lösa problemet en gång för alla.