Månad: mars 2004

Innan krevaderna har tystnat

Bloggföljetongen I fyrverkeriernas tid har nu definitvt glidit över i fiktion. Det gör dock inte så mycket för i likhet med Agnes tycker jag att det är fascinerande läsning.

Berättelsen var inledningsvis utformad så att man leddes att tro att det var en lätt maskerad verklighetsskildring. Efterhand har konspirationsteorier börjat dominera i handlingen och berättelsen har gradvis glidit över i thrillerform.

Jag vill påstå att I fyrverkeriernas tid är så mycket samtidslitteratur som något kan bli, för genom bloggformatet kan författaren på ett alldeles naturligt sätt integrera dagsaktuella händelser i handlingen. Det är styvt gjort!

Nygammal kult

Mina eventuella läsare har knappast missat att jag är mycket kritisk till sjukvården i Västra Götalandsregionen, i synnerhet den s.k. beställar/utförarorganisationen som jag senast uppmärksammade för några veckor sedan.

Jag har en längre tid haft en irriterande känsla av att jag i ett annat sammanhang stött på något som starkt liknade de offentliga beställar/utförarorganisationerna.

Häromdagen kom jag på vad det var.

Äntligen!

I morse intervjuade Ekot Lena Hjelm-Wallén och Sören Wibe om EU:s grundlag. Wibe var naturligtvis emot det nuvarande förslaget, bl.a. därför att han ansåg att det kan leda till att EU (minns inte vilken instans han pekade ut) kommer att fungera som en författningsdomstol som tolkar den svenska grundlagen (och om nya lagförslag är förenliga med grundlagen).

Det var det bästa argument för förslaget som jag hört!!!

Det vore verkligen på tiden att vi får en författningsdomstol. Idag har vi Lagrådet som enbart är en remissinstans och vars utlåtanden regelmässigt nonchaleras av regeringen. Det är avsaknaden av en författningsdomstol som gör att vi i Sverige tror att det är mass-media som är ”den tredje statsmakten”.

I ständig skräck för fred

I en uppmärksammad tidningsintervju i mitten av november varnade fyra tidigare chefer för den israeliska säkerhetstjänsten för att den nuvarande israeliska palestinapolitiken bär mot en total katastrof. Läs hela intervjun här.

Inte ens Ariel Sharon kan undgå att förstå vart den nuvarande politiken leder. Slutsatsen av dagens mord på Sheikh Ahmed Yassin måste bli att Sharon medvetet väljer att trappa upp den ömsesidiga terrorn. Möjligen bestäms hans val av rädsla för de oerhörda inrikespolitiska problem som skulle bli följden av ett fredsavtal med palestinierna.

För en gångs skull – Fredagsfyran!

1. Minns du vilken den första skivan var du köpte?

Jag tror att det var Keep searchin’ med Eleanor Bodel, text och musik D. Shannon, etikett Olga Records, arr B. Palmers (även pro-duktion) & S. O. Walldoff. Som ni kan se så har jag fortfarande kvar skivan, min entusiasm för den har dock dämpats något med åren.

2. Minns du någon bok som tidigt gjorde stort intryck på dig?

Skam till sägandes var det nog Gula brigadens hjältar av Nils Hydén, en förskräckligt punschpatriotisk och historieromantiserande tegelsten från förra sekelskiftet om Sveriges insats i trettioåriga kriget som jag läste i sju-åtta årsåldern. Några år senare gjorde gjorde Vintergatans son och Egen rymddräkt finnes av Robert A. Heinlein outplånliga intryck.

3. Vilken var den första film du såg på bio?

Det var en Åsa-Nisse film, den var i färg så det måste ha varit en av de sista. Jag bör ha varit sex eller sju år.

4. Vilken skiva/ bok/ film vill du ge till ett barn (ditt?) för att denne ska få en bra start på livet?

Jag har svårt att se att själva innehavet av en skiva/bok/film kan ge någon en bra start på livet. I stället vill jag ge rådet att läsa, lyssna och se mycket. Och att utgå från vad man själv vill läsa/lyssna/se, utan att bry sig om alla smakdomare som vill bestämma vad som är fint eller korrekt.

[Fredagsfyran]

Stoppa plågsamma marknadsförsök

Många kommuner och landsting har infört så kallade beställar/utförarorganisationer. Man tror att man kan öka produktiviteten och effektiviteten i verksamheten genom att politiker och byråkrater får leka marknad i en trygg miljö, d.v.s. utan någon otäck konkurrens.

Att detta är i grunden feltänkt börjar nu uppmärksammas även inom systemet. Revisorerna i Västra Götalandsregionen riktar, enligt en olänkbar artikel i gårdagens GP, skarp kritik mot beställar/utförarmodellen i regionens sjukvård.

” ’Modellen är otydlig, rollerna oklara, processerna tröga, förmågan att hantera konflikter låg och behovet av utbildning stort’, konstaterar revisorerna i en förödande kritik av detta system.
De menar att mycket tid av beställningsprocessen ägnas att diskutera självklarheter. Konflikter och tvister hänskjuts och läggs åt sidan för att hanteras senare i särskild ordning.
’Modellen är som styrmodell uddlös. Det handlar i realiteten om vanlig budgetstyrning. Modellen är mer en umgängesform mellan parterna än en styrmodell’, skriver revisorerna.”

Det påpekade jag, om än inte lika vältaligt, för snart ett år sedan. Om man vill bli mästare i simning så måste man träna i vattnet, det räcker inte med torrsim. Vill man ha marknadens fördelar så måste man köpa och sälja på riktigt, inte bara på låtsas.

Lägg er inte i!

Kritiken av Balanced Scorecard som utvärderingsverktyg i skolsammanhang är bara en täckmanel i detta debattinlägg från två göteborgslärare. I själva verket handlar det om att inga andra än lärare ska få utvärdera skolan eller på annat sätt ha inflytande över den.

”Många ’nöjda’ kunder som bedömt skolan har liten eller ingen kunskap om skolans uppdrag, som det uttrycks i styrdokument och läroplaner. /…/ För att skolan ska kunna utvecklas måste pedagoger och skolledare ha tolkningsföreträde angående mål, värdegrund och kvalitetsbegrepp.”

Nej, de som inte har lärarutbildning kan ju självklart inte förväntas begripa om deras barn lär sig något i skolan. För det är väl fortfarande det den är till för – att förmedla kunskap?

Dagen efter

I en kalender för 1970 eller 1971 som medföljde som bilaga i ett nummer av Svenska Mad kunde man läsa följande visdomsord:

”Den som tillräckligt länge betraktar en stekt gröt blir till slut själv betraktad av den stekta gröten”

En gång om året kommer jag att tänka på detta citat. Av någon outgrundlig anledning har det för mig kommit att bli oupplösligt förknippat med följande, egenhändigt formulerade, utsaga:

”En grupp som alltid och i alla sammanhang utmålar sig som offer kommer till slut att uppfattas som helt hjälplös”.