Ett steg till

Från Hasse Eneryds (ny studierektor på juristlinjen i Uppsala) öppningsanförande vid föreningen Politiskt Korrekta Juristers (PKJ) konstituerande möte våren 2007:

”Alltsedan min företrädares seger i kvoteringsrättegången [Real Audio] häromåret är vi många som känt att kvotering på etnisk grund till juristutbildningen är långt ifrån tillräckligt.

Rättsväsendet måste återspegla samhällets befolkning som helhet. Den som kommer inför polis och domstol ska helst känna ett förtroende för rättsväsendet. En betydande del av befolkningen, inklusive brottslingar och brottsoffer, har en intelligenskvot mellan 70 och 85 och kan betecknas som svagt normalbegåvade. Om det då inte finns annat än poliser, domare och advokater med en intelligenskvot klart över 100, ja då känner inte befolkningen ett förtroende för rättsväsendet. Då finns det en risk för att rättssamhället krackelerar, att folk helt enkelt tar lagen i egna händer. Och det är den absolut värsta utveckling som tänkas kan.

Samma problem finns i rättsväsendets relation till ungdomar. En växande andel av såväl brottslingar som brottsoffer är tonåringar. Men har någon sett en tonårig domare, polis eller advokat…?

Nej, just det!

Inte undra på att ungdomarna känner ett främlingsskap inför rättsväsendet.

De svagt normalbegåvade är en grupp som är underrepresenterade bland våra studenter och som ofta haft särskilda svårigheter under gymnasiet som gjort att de inte fått tillräckligt höga betyg för att komma in. Juristutbildningarna är mycket eftertraktade och det krävs väldigt höga betyg för att komma in. Än värre är det för de barn som vi måste ta in för att få fram de tonåriga poliserna, domarna och advokaterna, de har ju inte ens haft chansen att få några gym-nasiebetyg!!!

Vi kommer därför att inrätta två nya kvotgrupper – en för svagbegåvade och en för barn mellan 10 och 12 år. En tredjedel av utbildnings-platserna kommer att reserveras för dessa grupper.

Kvotering är emellertid inte tillräckligt. För att ytterligare underlätta för dessa grupper kommer vi att ta fram läromedel på lätt svenska och särskilda tentor enligt multiple choice-modell samt ersätta C- och D-uppsatserna med Fritt Valt Arbete.

Detta är rättvist och rättfärdigt! Nuvarande antagningssystem och de krävande studierna missgynnar svagbegåvade och barn. Det rättar vi nu till!

Journalistisk desinformation

Patrick på Strangnet.blogg uppmärksammar en TT-artikel i DN där det framgår att HTF kommer att motsätta sig Systembolagets planer på att säga upp de mutmisstänkta cheferna med hänvisning till preskriptionsreglerna i lagen om anställningsskydd (LAS). Artikel-författaren redovisar sedan sin tolkning av reglerna: ”Dessa innebär att arbetsgivaren i normalfallet inte kan hänvisa till en händelse som är äldre än två månader om företaget vill säga upp någon”.

Artikeln röjer journalistens ytliga kunnande om arbetsrätt. Det är så ytligt att det blir ren desinformation när det förs ut till läsarna.

För såväl uppsägning som avskedande gäller att de ”får inte grundas enbart på omständigheter som arbetsgivaren har känt till antingen mer än två månader innan underrättelse lämnades enligt 30 § eller, om någon sådan underrättelse inte lämnats, två månader före tidpunkten för” uppsägningen/avskedandet. Det är bara att läsa innantill i §§ 7 respektive 18 i LAS.

Att ta emot mutor är ett allvarligt brott, riktat mot arbetsgivaren, som är saklig grund för avsked.

Det betyder att om inte Systembolaget varit grovt inkompetenta i hanteringen av ärendet (vilket naturligtvis inte kan uteslutas) så kommer de knappast att få några bekymmer med att avskeda de chefer som fälls för mutbrott. Det enda som krävs är att de har varslat om avsked inom två månader efter de fått bilden klar för sig.

Notera också det lilla ordet enbart i lagtexten. Det gör en himmelsvid skillnad. Det betyder att arbetsgivaren kan lasta på anklagelser ända sedan hedenhös, så länge man inte känt till den senaste förseelsen mer än två månader. Allt räknas.

Logistisk katastrof

I förra veckan följde jag med en anhörig till ett av landets största sjukhus för inskrivning och undersökning inför en operation i nästa vecka. Personalen var snäll och vänlig och förhoppningsvis kompetent inom sina respektive områden.

Men ur logistisk synpunkt var besöket en katastrof! Min anhörig skulle träffa/undersökas av sjuksköterska, sjukgymnast, kirurg och narkosläkare samt röntgas. Vi tillbringade nio och en halv timma på sjukhuset. Av detta var en dryg timma samtals-/undersökningstid, resten var väntan. Med undantag för röntgen var inga under-sökningar tidsbestämda, så vi fick inte tillfälle att äta lunch.

Vår erfarenhet bevisar två saker:

1. Det offentliga sjukvårdsmonopolet är lika dåligt som alla andra monopol. Ingen konkurrensutsatt verksamhet kan behandla sina kunder lika nonchalant som den offentliga sjukvården behandlar sina patienter.

2. Det finns en enorm effektiviseringspotential i sjukvården. De som påstår att det är svårt, för att inte säga omöjligt, att öka produktiviteten i sjukvården har grundligt fel. De har förmodligen aldrig sett sjukvårdsapparaten ur ett patientperspektiv. Det är möjligt att man i sjukvården tror sig vara effektiv när produktionsresurserna (i huvudsak personalen) är fullt belagda hela tiden och låter patientgenomströmningen bli vad den blir. I själva verket blir en verksamhet effektiv när den organiseras för ett så snabbt genomflöde som möjligt och produktionsresurserna sätts in där de behövs för att åstadkomma detta.

Om man i sjukvården ska envisas med att forma sin organisation utifrån ett förlegat stordriftstänkande borde man åminstone hämta logistikkunnande från industrin. Som jag har uppmärksammat tidigare finns mycket att vinna på det.