Fernando bloggar

Välkommen till min purfärska blogg!

Jag heter Fernando och är 32 2/3 år. På denna sida kommer jag att kommentera samhällsfenomen i svensk och internationell politik, i media och i frågor som berör mig på olika sätt och vis, men som jag tror kan intressera dig också.

På det politiska planet definierar jag mig själv som sakligt liberal. Det finns fler sakliga skribenter. Dick Erixon är saklig, Johan Norberg är saklig, PJ Anders Linder är alltid saklig. Faktiskt så är alla som tycker som jag sakliga. Men ingen är lika saklig som jag, för jag tycker ju allra mest som jag. Det skulle i så fall vara Per Ahlmark, vid närmare eftertanke tycker han faktiskt lite mer som jag än vad jag gör själv. Alla andra är osakliga.

Den närmaste tiden kommer du att på min blogg kunna läsa sakliga inlägg om urinlukten i Yassir Arafats bunker, Israels neutralisering av palestinska terrorister, Arafats miljarder och hans sexualvanor. Ni kan också förvänta er en oerhört saklig granskning av PLO-kramande hos TT, DN, SVT m.fl svenska media.

Jag kommer också att genomföra regelbundna omröstningar i angelägna ämnen bland mina läsare. Här nedan följer den första.

Anser du att de som inte delar mina åsikter ska:
a) sluta att vara osakliga
b) fortsätta att vara osakliga
c) vet ej

Friskrivning: Alla eventuella likheter med nägon verklig bloggare, nu eller tidigare aktiv, är helt och hållet oavsiktliga och beror uteslutande på slumpen.

Gäster hos verkligheten

Varför slickar hundar sig i baken?
För att dom kan!

Varför debatterar journalister journalistik offentligt?
För att dom kan!

Ingen annan yrkesgrupp i samhället för en offentlig debatt om sin yrkesroll och de yrkesetiska frågorna med samma frenesi, brist på urskillning och med samma monumentala likgiltighet för omgiv-ningens intresse som journalistkåren.

Det är en kollektiv självöverskattning och tillgången till media som gör att vi oskyldiga förbipasserande tvingas bevittna en upphetsad debatt om en tämligen banal plagiarism på DN Kultur.

Som om detta vore ett stort journalistiskt problem! Om journalisten ifråga gjort en adekvat översättning har han ju åtminstone gjort en kvalificerad arbetsinsats. Att översätta är inte lätt!

Som mångårig tidningsläsare är jag mycket mer bekymrad över kvaliteten på journalisternas egenhändiga alster. Min oro gäller dagstidningsjournalistik i allmänhet och kvällstidningsjournalistik i synnerhet. Jag har bloggat om detta tidigare här (och här med ett konkret exempel).

Med tanke på det föregående är uppblåsningen av ett enskilt fall av plagiarism till ett stort bekymmer ungefär som att påstå att för en person med vattenkoppor är det blåsan två centimeter till höger om näsroten som är det överskuggande problemet (jag är medveten om att liknelsen haltar men det var det bästa jag kunde komma på i hastigheten).

Pigfunderingar II

Pigfrågan som jag tog upp i föregående inlägg har inte rönt så stort intresse. Jag har endast fått tre kommentarer. Samstämmigheten om vilka arbetsuppgifter förefaller vara hög. Åsa definierar pigjobb som ”hushållsnära jobb som t ex tvätt, strykning, städning, lättare matlagning”. Annica instämmer och Monica gör inga invändningar.

Den definitionen täcker en stor del av det som utförs inom hemtjänsten. ändå är det ingen som (offentligt) kallar hemtjänst-personalen för pigor. Det ligger alltså något mer i benämningen pigjobb än arbetsuppgifterna som sådana.

Än en gång vill jag gärna ha hjälp med förklaringar. Lämna ditt bidrag i kommentarerna till detta inlägg.

Pigfunderingar

Med jämna mellanrum blossar den s.k. pigdebatten upp. Alla debattörer tycks ha helt klart för sig vad pigor och pigjobb är. Det har inte jag.

Nationalencyklopedins definition på en piga är: ”piga, tjänsteflicka, förr i regel städslad årsvis, på bondgårdar med allehanda arbetsuppgifter, på herrgårdar med specialiserade uppgifter: kökspiga, lagårdspiga. Sedan ordet under 1800-talet börjat få en nedsättande klang ersattes det med jungfru och senare hembiträde.” Det bör kanske tilläggas att pigan/hembiträdet vanligtvis var inneboende hos arbetsgivaren.

Detta stämmer dåligt med dagens förhållanden. Idag verkar det snarare vara vissa, vagt definierade arbetsuppgifter som räknas till pigjobben och som därigenom sätter stämpeln piga på den som utför dem.

För att man ska kunna föra en meningsfull diskussion måste man vara överens om vad man diskuterar. Jag skulle därför vilja ha hjälp av mina eventuella läsare att mejsla ute en stringent definition av vad som är pigjobb idag. Jag tror att t.ex Jinge och Annica Tiger kan hjälpa till, men alla bidrag mottages med tacksamhet. Lämna era bidrag i kommentarerna till detta inlägg.

Stora Journalistpriset nästa

På grund av hög arbetsbelastning och bredbandsproblem har jag inte bloggat sedan den 2/11. Ur den aldrig sinande mediaströmmen under de gångna veckorna har jag fiskat upp ett högklassigt stycke undersökande journalistik. SR Ekot har avslöjat att svarta pengar är vanliga i den svenska idrottsvärlden.

Teamet bakom detta scoop har gjort en verklig prestation när de grävt fram denna tidigare fullkomligt okända företeelse. Enligt välunderrättade källor lär de planera en hel serie undersökande reportage som kommer att skaka om det politiska etablissemangets grundvalar.

Vi kan se fram emot rubriker som: ”Många hantverkare jobbar svart”, ”Den svenska sjukvården har brister”, ”De flesta jobbar deltid för att de vill det” och ”Maria-Pia Boëthius har inte alltid rätt”. I det avslutande inslaget som lär heta ”Det går att byta jobb” hävdar en anonym forskare att det kan vara värt risken att byta jobb (trots 22§ LAS). I många fall är det bättre att byta än att gå kvar på ett jobb som man inte trivs med.

Gör de verklighet av planerna har de Stora Journalistpriset 2005 (kategorin Årets avslöjande) som i en liten ask.