Förstamajtal i Knäckebröhult

Kamrater, mötesdeltagare!

Det är härligt att fira arbetarrörelsens högtidsdag här i Knäckebröhult. För en sann socialdemokrat är första maj alltid en vacker dag, oavsett väder. För mig är det vackert att få samlas under de röda fanorna och demonstrera mot allt dåligt och för allt bra. Att få känna den varma gemenskap som omsluter våra möten och få träffa såväl gamla som nya kamrater. Det är en stor glädje för mig att bland mötesdeltagarna se flera kamrater under 60 år. Ni är alla välkomna i ungdomsförbundet. Inte bara ni under 60 utan alla!

Kamrater!

Gemenskapen i SSU är något unikt. Den bygger på vår starka övertygelse om alla medlemmars lika värde och rätt. Den bygger också på bidrag från den gemensamma sektorn. Den gemenskapen kamrater, är unik. Den väcker avund hos våra politiska motståndare, de har ju inte lika många medlemmar och får inte lika stora bidrag. Det är därför viktigt att i dessa tider av borgerlig anstormning stå fast och värna den fria föreningsrätten. Vi kräver medlemsskap i SSU åt alla, och vi gör det därför att utanförskapet gör människor ofria!

Men, kamrater – och detta är ett viktigt men – det räcker inte att kämpa för ungdomen!

Vi inom arbetarrörelsen måste också ta strid för den utsatta grupp som nu är på väg in i pensionärstillvaron, de så kallade 40-talisterna. Det är en grupp som alltid varit redo till stora uppoffringar för samhällets och mänsklighetens bästa. Mina egna föräldrar är 40-talister. Från min barndom minns jag ur de över köksbordet beklagade sig över hur inflationen i kombination med hög marginalskatt och avdrag för huslån hindrade dem från att betala så mycket skatt som de tyckte att de borde. Jag minns också deras bittra klagan över hur taxeringsvärdet på vår mexitegelvilla växte från år till år utan att de fick möjlighet att betala förmögenhetsskatt. Deras besvikelse över marginalskattereformen som kom just när de betalat av lånen på villan visste inga gränser. Återigen blev de berövade möjligheten att få betala mycket skatt! Deras starka känsla för solidaritet har präglat mig för alltid. Det gjorde djupt intryck hur pappa klädde sig i murarskjorta och snickarbyxor från Mah-Jong och min mamma i palestinasjal och näbbstövlar för att visa sin solidaritet med de förtyckta och svältande massorna i tredje världen. Med rörelse minns jag också hur de kämpade för att hålla grämattan fri från ogräs och gropar så att jag och min bror skulle kunna spela krocket utan att skada oss.

Mötesdeltagare!

Om några år ska mina föräldrar och deras generationskamrater sälja sina hus och bostadsrätter för att tillbringa sina sista år på den spanska solkusten, en sista yttring av internationell solidaritet. De talar redan om hur mycket sysselsättning de kommer att skapa hos de fattiga spanjorerna. Risken är dock överhängande att de hänsynslösa marknadskrafterna kommer att drabba mina föräldrar och deras kamrater så att de inte får ut dagens priser för sina bostäder. 80-talisterna som ska köpa dem är inte så många, så utbudet kommer att vara större än efterfrågan vilket leder till prispress enligt den obönhörliga och hjärtlösa marknadslogiken. Och vad än värre är, många 40-talister kommer att få lägre pension än vad de hade fått om ATP-systemet hade gällt fullt ut!

Kamrater!

För de stora uppoffringar 40-talisterna alltid varit beredda att göra för samhällets bästa, för att de byggt upp och gjort tjänst i världens största och bästa gemensamma sektor står vi andra i stor tacksamhetsskuld till dem. Det är därför en stor glädje för mig att idag kunna meddela att vi har tillsatt en utredning som ska föreslå övergångsregler som gör att denna hårt kämpande generation inte drabbas av marknadskrafter och pensionsomläggning. Den ska bland annat se över möjligheterna att befria 40-talisterna från skatt på realisationsvinster vid fastighetsförsäljningar. Utredningen leds av en av rörelsens främsta krafter – riksdagsman Ola Rask. Han har redan inlett sitt arbete. Han har föreslagit – och jag har godkänt – att utredningen ska bedrivas under ett klassiskt, men något moderniserat motto:

Gärna medalj, men först tre rejäla pensioner!

Helena Hallonkvist
Dagis- och äldreomsorgsminister