Förstamajtal i Knäckebröhult

Kamrater, mötesdeltagare!

Det är härligt att fira arbetarrörelsens högtidsdag här i Knäckebröhult. För en sann socialdemokrat är första maj alltid en vacker dag, oavsett väder. För mig är det vackert att få samlas under de röda fanorna och demonstrera mot allt dåligt och för allt bra. Att få känna den varma gemenskap som omsluter våra möten och få träffa såväl gamla som nya kamrater. Det är en stor glädje för mig att bland mötesdeltagarna se flera kamrater under 60 år. Ni är alla välkomna i ungdomsförbundet. Inte bara ni under 60 utan alla!

Kamrater!

Gemenskapen i SSU är något unikt. Den bygger på vår starka övertygelse om alla medlemmars lika värde och rätt. Den bygger också på bidrag från den gemensamma sektorn. Den gemenskapen kamrater, är unik. Den väcker avund hos våra politiska motståndare, de har ju inte lika många medlemmar och får inte lika stora bidrag. Det är därför viktigt att i dessa tider av borgerlig anstormning stå fast och värna den fria föreningsrätten. Vi kräver medlemsskap i SSU åt alla, och vi gör det därför att utanförskapet gör människor ofria!

Men, kamrater – och detta är ett viktigt men – det räcker inte att kämpa för ungdomen!

Vi inom arbetarrörelsen måste också ta strid för den utsatta grupp som nu är på väg in i pensionärstillvaron, de så kallade 40-talisterna. Det är en grupp som alltid varit redo till stora uppoffringar för samhällets och mänsklighetens bästa. Mina egna föräldrar är 40-talister. Från min barndom minns jag ur de över köksbordet beklagade sig över hur inflationen i kombination med hög marginalskatt och avdrag för huslån hindrade dem från att betala så mycket skatt som de tyckte att de borde. Jag minns också deras bittra klagan över hur taxeringsvärdet på vår mexitegelvilla växte från år till år utan att de fick möjlighet att betala förmögenhetsskatt. Deras besvikelse över marginalskattereformen som kom just när de betalat av lånen på villan visste inga gränser. Återigen blev de berövade möjligheten att få betala mycket skatt! Deras starka känsla för solidaritet har präglat mig för alltid. Det gjorde djupt intryck hur pappa klädde sig i murarskjorta och snickarbyxor från Mah-Jong och min mamma i palestinasjal och näbbstövlar för att visa sin solidaritet med de förtyckta och svältande massorna i tredje världen. Med rörelse minns jag också hur de kämpade för att hålla grämattan fri från ogräs och gropar så att jag och min bror skulle kunna spela krocket utan att skada oss.

Mötesdeltagare!

Om några år ska mina föräldrar och deras generationskamrater sälja sina hus och bostadsrätter för att tillbringa sina sista år på den spanska solkusten, en sista yttring av internationell solidaritet. De talar redan om hur mycket sysselsättning de kommer att skapa hos de fattiga spanjorerna. Risken är dock överhängande att de hänsynslösa marknadskrafterna kommer att drabba mina föräldrar och deras kamrater så att de inte får ut dagens priser för sina bostäder. 80-talisterna som ska köpa dem är inte så många, så utbudet kommer att vara större än efterfrågan vilket leder till prispress enligt den obönhörliga och hjärtlösa marknadslogiken. Och vad än värre är, många 40-talister kommer att få lägre pension än vad de hade fått om ATP-systemet hade gällt fullt ut!

Kamrater!

För de stora uppoffringar 40-talisterna alltid varit beredda att göra för samhällets bästa, för att de byggt upp och gjort tjänst i världens största och bästa gemensamma sektor står vi andra i stor tacksamhetsskuld till dem. Det är därför en stor glädje för mig att idag kunna meddela att vi har tillsatt en utredning som ska föreslå övergångsregler som gör att denna hårt kämpande generation inte drabbas av marknadskrafter och pensionsomläggning. Den ska bland annat se över möjligheterna att befria 40-talisterna från skatt på realisationsvinster vid fastighetsförsäljningar. Utredningen leds av en av rörelsens främsta krafter – riksdagsman Ola Rask. Han har redan inlett sitt arbete. Han har föreslagit – och jag har godkänt – att utredningen ska bedrivas under ett klassiskt, men något moderniserat motto:

Gärna medalj, men först tre rejäla pensioner!

Helena Hallonkvist
Dagis- och äldreomsorgsminister

Uppdatering

Jag har uppdaterat mina länklistor. Mot mina vanor har jag tagit in en verklig rookie den här gången. Jag har sett många lovande bloggare slockna lika hastigt som de blossat upp på blogghimlen. Men eftersom Bodil mailvägen försäkrat mig om att hon är uthållig gör jag ett undantag.

Det känns för övrigt som om min intressesfär politik/samhälle/kultur allt mer väger över åt det kulturella hållet, främst på grund av de renodlat politiska bloggarna är så totalt förutsägbara.

Länkarna i föregående stycke är också ett slags uppfräschad programförklaring. Jag vill skriva lite längre inlägg igen, även om frekvensen blir lidande. Jag vill komma tillbaka till den ”muntra elakhet” som, tycker åtminstone jag själv, kännetecknade mitt tidiga bloggande. Jag kommer dock att fortsätta det planlösa blandandet av ironiska och fullkomligt allvarliga inlägg eftersom jag vill tvinga mina eventuella läsare till eftertanke, om så bara för fem sekunder.

Det har på senare tid skrivits mycket om blogging i main stream-media. Det har av optimistiska bloggare tolkats som ett publikt genomslag för bloggandet. Jag tror inte ett smack på det och räknar med att återkomma under den närmaste veckan i ämnet.

Framstegens tid

På en skolresa 1965 eller 1966 lade jag halva reskassan (5 kronor) på att köpa en länge efterlängtad kamera. Det var en japansk rolleiflex/rolleicord-imitation. Med den kunde man ta sådana här bilder:
Eringsboda -65/66

Fotot är taget på Blomstergården i Eringsboda senare under sommaren (Det är faktiskt sant, på 60-talet åkte man långväga för att besöka den sortens attraktioner).

Nuförtiden betalar vuxna människor mycket mer för att kunna ta liknande bilder med sin mobiltelefon:

Agnes foto

Med detta exempel vill jag naturligtvis inte driva gäck med Agnes. I själva verket är det här inlägget inget annat än en ursäkt för att få länka till den – just nu – i särklass bästa bloggen på svenska.

Under omprövning

Du vet, det finns en folkstam som springer baklänges,
dom är inte så noga med vart dom kommer,
men dom har ett helvetes intresse
för var dom har varit!

Okänd upphovsperson1

Ända sedan jag snubblade över denna sentens (fritt citerad ur minnet) för snart 20 år sedan har jag tyckt att den väl beskriver inställningen hos många ledande socialdemokrater.

Men nu får jag nog ompröva min uppfattning, det finns flera socialdemokratiska topp-politiker som definitivt inte vill blicka bakåt.

Not 1: Om någon av mina eventuella läsare vet vem som är upp-hovspersonen bakom det inledande citatet är jag tacksam om h_n vill dela med sig av sin kunskap.

Messerschmitterpost II

Hah, inget nytt!

Som jag nämnt tidigare skrev jag redan våren 2000 om att w-lan är ett hot mot 3G. Då visste inte många vad w-lan var, därav den egenhändigt uppfunna beteckningen ”flexibla accesser” som jag använde för att beskriva hur w-lan skulle komma att användas som ett mellanting mellan fast och mobil access.

Stort genombrott

Den svenska befolkningen mellan 16 och 74 år består av 6 508 000 personer, enligt SCB.
Enligt SIKA (pdf) har 73% av befolkningen, dvs 4 751 000 personer har tillgång till internet.

Internetworld har en TS-kontrollerad upplaga på 27 000 ex och når 56 000 läsare enligt Orvesto.

Vinnaren i Internetworlds läsaromröstning om populäraste webb-loggen fick 220 röster. Ett stort grattis till Johan Norberg!

Äntligen har den svenska bloggosfären fått sitt publika genom-brott!!!

Jag ville jag vore…

… en individualistisk och självständigt tänkande nyliberal bloggare ocn inte en förgrämd och bitter ironiker.

Då skulle jag kunna skriva inlägg i den här stilen:

Globaljuggler uppmärksammar idag vad HAX skrivit i en kommentar till Johan Norbergs strålande inlägg om Ayn Rands senare produktion, inspirerat av Glenn Reynolds’ insiktsfulla post om objektivismens betydelse för Bushadministrationens hållning i abortfrågan. Precis som Dick Erixon anser jag att Johnny Munkhammars inlägg tydligt visar hur platta skatter är en viktig parameter i sammanhanget.

Då skulle mina kommentarer fyllas med uppmuntrande tillrop som:

Håller oreserverat med, se mitt inlägg i frågan!
Alicio

Right on the spot!
Norton

Kanske skulle någon läsare ifrågasätta vad jag eller kommen-tatorerna skrivit:

Jag har läst alla inläggen och förstår inte riktigt, kan någon förklara? Varför skriver förresten så många under pseudonym?
Nicke Nyfiken

Då skulle våra vånner komma till vår hjålp med mogna och intellektuellt högtstående kommentarer som:

F*cking idiotarian!
Xipe

Nicke: Sluta genast, att ifrågasätta min rätt att blogga under ’Nom de Plume’ är integritetskränkande, förtal, uthängning, brott mot PUL, trakasseri, hot och ofredande!!!
Alicio

Nicke är ett troll!
Dibbuk

Tio minuter senare skulle föregående kommentar följas av ett inlägg med rubriken ”Ständigt dessa moonbats” på Dibbuks egen blogg.

Nog skulle det vara fantastiskt.

Friskrivning: Precis allt i ovanstående inlägg är fiktivt. Mig veterligen har Glenn Reynolds, Johan Norberg och övriga omnämnda bloggare inte skrivit några inlägg i ovanstående frågor. Replikskiftet i kommentarerna är påhittat och naturligtvis helt och hållet verklighetsfrämmande. Alla nyliberaler håller debatten på en hög nivå och använder aldrig okvädningsord eller omotiverade tillmälen.