I Ekots lördagsintervju förra veckan uttryckte sig justitiekansler Göran Lambertz så här:
GL: Ibland förekommer det också tyvärr, tror jag att jag vågar säga, att poliser ljuger. Det finns ett särskilt motstånd naturligtvis för domstolarna att säga att den här polismannen ljuger och det kan ibland leda till felaktiga domar, tror jag.
I: Har du stött på det här att det förekommer att poliser ljuger?
GL: Jag har stött på det på så att människor har berättat för mig att att det har förekommit och jag har också sett exempel på det i enstaka domar. Och jag tror inte att någon säger emot mig om jag hävdar att det finns i vissa kretsar bland poliserna en kultur som innebär att man ibland ljuger för att skydda varann och kanske också ibland för att få fast en person som man säkert tror är skyldig till ett brott.
/—/
I: Hur kan man komma åt att poliser ljuger?
GL: Ja, den här underkulturen som tycks finnas hos polisen – i vissa, vissa kretsar bara, tror jag man ska säga också – den är svår att komma åt. Och den gör nog polisledningen i landet så mycket den kan för att försöka komma åt, men det är svårt. Det är lätt för en sådan kår att vilja vara väldigt solidarisk inom kåren, mot varandra. Man jobbar, man har hårda arbetspass, en svår arbetssituation ofta och det är det är lätt att man vill vara väldigt solidarisk med varandra. Och man måste försöka bryta upp den kulturen så att man gör sitt jobb på allra bästa sätt och alltid talar sanning.
I: Det är ju väldigt allvarlig kritik som du för fram nu. Då är det ju inte så konstigt, kan man tycka, att det sitter oskyldigt dömda människor i fängelserna.
GL: Nej, just det. Det har ju med det här att göra. Jag tror kanske att det här jag säger nu, om att poliser ibland ljuger i domstolar, att det mer handlar om att man vill skydda varandra när man anklagas för brott. Man kanske inte sätter dit misstänkta i så stor utsträckning genom att ljuga.
/—/
I: Vad skulle du sätta för betyg på rättsväsendet? Har vi en kris, skulle du vilja gå så långt?
GL: Nej, det vill jag inte säga. Utan jag tror att vi har ett väldigt bra rättsväsende, trots allt, i vårt land. Det finns till exempel ingen korruption i vårt land, som det finns i väldigt många andra länder som man kan resa runt till. Alla är i grund och botten hederliga och vill göra sitt absolut bästa.
Utskriften är så gott som ordagrann. Jag har uteslutit en del stakningar och upprepningar och översatt talspråket till skriftspråk. För att visa att Lambertz avgränsar sina anklagelser till en mycket liten del av poliskåren har jag kursiverat några avsnitt i texten.
I en debattartikel i GP i veckan upprepar han att ”att polisen så gott som alltid gör ett hederligt och mycket gott arbete”.
Trots detta skriver Polisförbundets ordförande Jan Karlsen, även han i GP, att ”JK anklagar en hel yrkeskår för att vara lögnare” och ”Det är beklämmande att regeringens ombud anklagar en hel yrkeskår för att vara lögnare och inte veta vad som är rätt och fel”.
Karlsens kria är bevis för ett av nedanstående alternativ:
a. JK:s tes är riktig. Vissa poliser ljuger ibland.
b. Polisförbundets ordförande har grava brister i hör- och läsförståelse. (Man måste då fråga sig hur det står till med poliskåren i övrigt.)
Det är svårt att säga vilket som är värst.
