Såg precis ett program på SVT 2 om den danske arkitekten och designern Arne Jacobsen. Han skulle ha fyllt hundra år i år. Fortfarande, 30 år efter hans död, säljs hans stolar ”Myran”, ”Ägget” och ”Svanen” på auktioner världen över till skyhöga priser.
Det är gott och väl, men ibland kan man få samma känsla för Arne Jacobsen och Poul Henningsen som för dansk ”remoulade”. Visst är remouladsås gott, men om den serveras till allt kan det bli för mycket av det goda.
En australiensisk forskare, Paul Zimmet, har konstaterat att befolkningen i ett antal utvecklingsländer blivit allt mer överviktig samt att hjärtbesvär, högt blodtryck, diabetes och andra följdsjukdomar ökat i takt med McDonald’s expansion. Det är emellertid inte korrekt att skylla utvecklingen på McDonald’s ensamt. Orsaken ligger snarare i den förändrade livsstil som McDonald’s är ett uttryck för.
På senare tid har jag dock observerat att förtäring av McDonald’s-mat har en mera direkt inverkan på hälsan. Det verkar som om det leder till försvagning av muskulaturen i armar och händer. De kunder som äter maten utanför restaurangen tappar i oroväckande hög grad matrester och förpackningar innan de hinner fram till en papperskorg. Effekten tycks vara ögonblicklig, hur ska man annars förklara att de kunder som äter i sin bil tappar ut skräpet genom sidorutan eller så fort de öppnar bildörren?
Min övertygelse att det är McDonald’s-maten som orsakar problemen kommer sig av att man inte kan spåra några liknande effekter av annan snabbmat. Det är inte alls lika skräpigt runt de korvkiosker och kebabställen som jag studerat.
Lyckligtvis tycks den akuta effekten avta ganska snabbt, men jag oroar mig för de långsiktiga effekterna. Hur ska det gå för det uppväxande släktet som redan i låg ålder utsätts för höga doser McDonald’s-mat? Kommer deras muskler på sikt att förtvina? Kommer de att få svårt att fatta även inom andra områden? Kommer de kanske att tappa greppet helt och hållet? Det är mycket angeläget att dessa frågor får ett snabbt svar. Livsmedelsverket bör snarast tillsätta en utredning. Eftersom det ligger i McDonald’s intresse att problemen reds ut förutsätter jag att man kommer att visa full öppenhet mot utredarna.
Ariel Sharon har på drygt ett och ett halvt år dragit ner Israel i av tillstånd av total kris. Fredsprocessen är krossad och samhällsekonomin är ett svart hål. Det är ingen överraskning. Varje tänkande människa kunde inse att denne åldring, stelnad i rashat, religiös extremism och herrefolksdrömmar, inte var rätt person att ge Israel fred och säkerhet. Det gjorde bland andra den israeliska fredsrörelsen Gush Shalom, som vid Sharons tillträde förutspådde utvecklingen med en kuslig precision.
Det verkligt tragiska är dock att Shimon Peres aktivt medverkat till denna utveckling. Genom att ingå den samlingsregeringen har Peres (och Arbetarpartiet) berövat det israeliska folket ett alternativ till Sharons krigshets. Det blir allt tydligare att Peres är mer intresserad av en personlig maktposition än Israels framtid. Det finns skäl att påminna om att det var Yitzhak Rabin som var statsminister och ytterst ansvarig för den fredsprocess som Peres nu har medverkat till att slutgiltigt torpedera.
Shimon Peres har tydligt visat att han inte är värdig Nobels fredspris. Det bör därför återkallas. NU!
I min lilla hemstad Alingsås lyckades de borgerliga härom veckan komma överens om fördelningen av de politiska nyckelposterna i kommunen – kommunalråd, fullmäktigeordförande osv. Det aktualiserade en fråga som jag av och till funderat på i två års tid: ”Hur många promille är egentligen en förkylning?”
I Alingsås tar de borgerliga över makten efter årets val. I en insändare i vår lokalblaska varnade avgående kommunalrådet, Tore Hult (s), tillsammans med några partivänner för de allvarliga följderna av regimskiftet. Bland annat sades: ”… och därmed rycka undan grundvalarna för vårt generella välfärdssystem som under många årtionden varit själva grunden i det svenska samhället.” och ”Detta är början till ett totalt systemskifte där var och en får klara sig själv…” och ”En början till ett samhälle där egoism och ’Tänk på dig själv’-mentalitet skall få råda.” Jag antar att den slutkläm som vi alla väntade oss efter dessa allvarsord måste ha fallit bort i redigeringen – ”Det kan till och med vara början till slutet för den västerländska civilisationen, så som vi känner den.”