Etikett: euro

Osammanhängande

Jag följde av och till kvällens Debatt om EMU i SVT 1.

Nej-sidan företräddes bl.a av Nils Lundgren och Maria Wetterstrand. Nils Lundgren förnekade att en gemensam valuta har några som helst positiva effekter för handeln och näringslivet. Som exempel på att det går utmärkt att handla och göra prisjämförelser med olika valutor angav han tax-free shoparna på internationella flygplatser, en miljö som han uppenbarligen studerat ingående. Maria Wetterstrand varnade eftertryckligt för de mycket allvarliga konsekvenserna för den offentliga sektorn som ett införande av euron skulle få.

Det jag inte förstår efter att ha lyssnat till Lundgren och Wetterstrand är hur euron kan vara fullkomligt betydelselös för näringslivet, men en katastrof för den offentliga sektorn. Om euron inte har någon påverkan på näringslivet kommer det (näringslivet) att generera sysselsättning och skatteintäkter i ungefär samma omfattning som hittills. Då kommer vi ha lika mycket pengar till den offentliga sektorn som idag (eller lika lite, för den som tycker så).

Egentligen borde jag väl vara glad över den bristande konsistensen i nej-sidans argumentation, men jag blir mest beklämd.

Inte supersmart

Marita Ulvskog och andra EMU-motståndare (pdf) varnar för den och Göran Persson vill inte ha någon. Men vad är egentligen den så omtalade superstaten för något?

Är det en stor stat, i innevånare räknat? Om det är så, anser EMU-motståndarna att Kina, Indien, USA, Indonesien och Brasilien (pdf) bör delas upp i flera mindre stater? Var går gränsen för en superstat?

Eller handlar det kanske om en stat som griper in i alla aspekter av medborgarnas liv? En stat som är mer till för sig själv än för medborgarna? Om så är fallet, vilken av EU:s nuvarande medlemmar påminner mest om en sådan stat (pdf)?

Nästa gång någon varnar för euron med motiveringen att den kommer att göra EU till en superstat, glöm inte att fråga vad han eller hon menar med superstat.

Lite konsekvens, om jag får be

Ett ganska typiskt nej-argument:

”Men, det verkligt upprörande ur demokratisynpunkt är att EMU är utformat så att framtida försök att demokratiskt ändra spelreglerna inte existerar annat än i teorin. Inte ens om 100 procent av svenska folket vill ändra politisk inriktning på EMU så går det. Vi är beroende av 14 andra länders parlament och regeringars samtidiga samtycke.”

Samma sak går väl att säga om Sverige?

”Inte ens om 100 procent av närkingarna vill ändra inriktning på Sveriges penningpolitik så går det. De är beroende av de valda ombuden från 20 andra län och av regeringens samtycke.”

Vad EMU-motståndarna egentligen säger är att Sveriges inflytande i EMU blir för litet eftersom vi bara är ett av 14 länder, alternativt endast 9 miljoner av totalt 300 miljoner invånare.

Jag ser gärna att de som delar denna uppfattning tar konsekvenserna av sitt resonemang och avstår från att rösta den 14 september. Var och en har ju bara en av 6,8 miljoner röster.

Slagsida

Jag har samlat mina EMU-relaterade inlägg på en egen sida. Den nås snabbast via en länk på arkivsidan (just möjligheten att kategorimärka inläggen och generera temasidor automatiskt är en funktion som jag verkligen saknar i Blogger).

På sidan finns flera oblyga försök till ”guilt by association”. Jag kan inte påstå att jag ångrar mig, man bör vara noga i valet av sitt politiska umgänge, vilket flera påpekat före mig. Men jag måste erkänna att det ligger något i det som Anders skriver i bloggie style.

Lev som jag lär, inte som jag lever

I en debattartikel i Aftonbladet i går framförde miljöminister Lena Sommestad att hon kommer att rösta nej till EMU därför att:

”Genom att EMU försvagar möjligheterna att upprätthålla makroekonomisk balans, försvagas enligt min uppfattning också möjligheterna att värna tillväxtens långsiktiga drivkrafter – stabila och långsiktiga investeringar i utbildning, hälsa och barnafödande. Konkurrensen och marknaderna sätts i centrum. Ett kvinnoperspektiv på tillväxten saknas.”

När det gäller den första delen har hon redan tillrättavisats av en regeringskollega: ”Lena Sommestad talar mot bättre vetande. Hon har fel i sak och har inga bevis för det hon säger”.

Jag vill därför upphålla mig litet vid det enligt Sommestad så angelägna kvinnoperspektivet. Om jag förstår henne rätt väger det faktum att ett sådant perspektiv saknas så tungt att det är skäl att rösta nej till EMU. Om kvinnoperspektivet är så viktigt borde hon väl också se till att det genomsyrar verksamheten inom hennes ansvarsområde – miljöpolitiken?

Jag har sökt på kvinnoperspektiv, jämställd* och genus* i miljöbalken, regeringens miljökvalitetsmål (pdf), Naturvårdsverkets regleringsbrev (för jobbigt att länka) och på Naturvårdsverkets webbplats. Inte någonstans har jag fått bekräftelse på att kvinnoperspektivet spelar någon framträdande roll i den svenska miljöpolitiken.

Det borde det väl göra?

Vådan av att vara Maud

Maud Olofsson försöker nu slingra sig ur fadäsen av att jämföra tolv demokratiska staters samarbete om en gemensam valuta med ”de tokiga saker” Hitler gjorde. Hon påstår nu att ”hon aldrig haft för avsikt att jämföra EMU-projektet med Hitlertyskland”. Själv tycker jag att det är ganska tydligt att hon gjorde just det i gårdagens Eko-inslag, trots att reportern gav henne flera chanser att besinna sig. Lyssna till inslaget på SR:s EMU-sida och döm själva.

Maud säger att det är viktigt att dra lärdom av historien. För att kunna göra det behövs elementära historiekunskaper och en gnutta sunt förnuft. Det är inte utan att man önskar att Maud ägnat lite mindre tid åt CUF och lite mer åt historieundervisningen i gymnasiet. Då hade hon åtminstone skaffat sig kunskaperna.

Second is the first loser

Bengt O. Karlsson lyckades sno mitt planerade inlägg om EMU som ett politiskt projekt. Även jag hade, inspirerad av Ola Olssons artikel i dagens G-P, tänkt att skriva om att EMU i första hand är ett politiskt projekt, inte ett ekonomiskt. Därmed blir de ekonomiska argumenten, om inte irrelevanta så åtminstone, av underordnad betydelse. Den svenska EMU-debatten är alltså ”out of focus”.

Jag hade tänkt att avsluta med några högstämda ord om internationellt samarbete, minskad friktion mellan folk och nationer etc, etc. Nu kan ni läsa det, med undantag för det högstämda, på Euroblog i stället (högst sannolikt ett bättre alternativ).

Själv återkommer jag med lite tankar om optimala valutaområden, folkligt missnöje och om de långsiktiga konsekvenserna av ett svenskt nej till EMU.

Völvor och shamaner

De som idag är de mest högljudda motståndarna till en svensk EMU-anslutning är samma (slags) människor som varnade för de fruktansvärda konsekvenserna av:

– högertrafikomläggningen
– parabolantenner
– privata dagis
– shoot’em ups
– EU-inträdet
– lördagsöppet på systembolaget

Varför skulle de få fel den här gången?