Lev som jag lär, inte som jag lever

I en debattartikel i Aftonbladet i går framförde miljöminister Lena Sommestad att hon kommer att rösta nej till EMU därför att:

Genom att EMU försvagar möjligheterna att upprätthålla makroekonomisk balans, försvagas enligt min uppfattning också möjligheterna att värna tillväxtens långsiktiga drivkrafter – stabila och långsiktiga investeringar i utbildning, hälsa och barnafödande. Konkurrensen och marknaderna sätts i centrum. Ett kvinnoperspektiv på tillväxten saknas.”

När det gäller den första delen har hon redan tillrättavisats av en regeringskollega: ”Lena Sommestad talar mot bättre vetande. Hon har fel i sak och har inga bevis för det hon säger”.

Jag vill därför upphålla mig litet vid det enligt Sommestad så angelägna kvinnoperspektivet. Om jag förstår henne rätt väger det faktum att ett sådant perspektiv saknas så tungt att det är skäl att rösta nej till EMU. Om kvinnoperspektivet är så viktigt borde hon väl också se till att det genomsyrar verksamheten inom hennes ansvarsområde – miljöpolitiken?

Jag har sökt på kvinnoperspektiv, jämställd* och genus* i miljöbalken, regeringens miljökvalitetsmål (pdf), Naturvårdsverkets regleringsbrev (för jobbigt att länka) och på Naturvårdsverkets webbplats. Inte någonstans har jag fått bekräftelse på att kvinnoperspektivet spelar någon framträdande roll i den svenska miljöpolitiken.

Det borde det väl göra?

Mona överväger – som vanligt

Rubrikminister Mona Sahlin reagerar på uppgifterna om att damidrotten bara får sju procent av det totala utbudet av tv-sänd sport. Enligt Göteborgs-Posten överväger hon att se över ”vilka regler och skyldigheter kanalerna har för att jämna ut könsrollerna”.

Till och med om Mona för en gångs skull fullföljde någonting skulle ändrade regler endast medföra en marginell förändring. Som det flesta av oss redan vet, men Mona tydligen svävar i lycklig okunnighet om, finns det fler kanaler än SVT och TV4 som sänder sport. På dessa, t.ex. Canal+ och TV3, har ändrade regler ingen effekt eftersom de är utlandsbaserade.

Jag har ett förslag som verkligen går till botten med problemet och som är helt i regleringsvilliga Monas anda. Könskvotera all idrott. Bestäm att alla lag i lagidrotter ska vara mixade och innehålla minst 40% av det underrepresenterade könet. Det är lite svårare i de individuella sporterna, men med lite god vilja hittar ministern och hennes medarbetare säkert en lösning. För de idrotter som inte följer kvoteringsreglerna dras alla former av statliga och kommunala bidrag in.

Det är förresten dumt att stoppa med könskvotering – är det inte ett problem att invandrare och homosexuella med flera minoriteter är underrepresenterade inom idrotten? Lös det med samma metod. Det sportsliga måste underordnas det politiskt korrekta!