Anakrona Ramona

Peter Englund har just visat att talesättet ”Skomakare bli vid din läst” fortfarande är giltigt. Hans i förväg mycket omskrivna spionthriller Ramona som just visats i SVT 1 är en stor besvikelse.

Bakgrunden är verklig. Sverige bedrev spionverksamhet i Baltikum och att man hade ett omfattande militärt samarbete med NATO är väl belagt. Men berättelsen och personteckningen övertygar inte.

Journalisten Elisabeths resonemang om demokrati, offentlig insyn och medias roll är klart anakronistiskt. En dåtida journalist i borgerlig eller socialdemokratisk press hade knappast tänkt i de banorna, än mindre försökt publicera en artikelserie i ämnet. Självcensuren och ”tankekontrollen” i media var mycket starkare då än nu. Uppslutningen kring den officiella neutralitets- och säkerhetspolitiken var närmast total.

Huvudpersonen Ulrik Kernell överygar inte heller. Han utvecklas inte under berättelsens gång. I stället svänger han på ett föga trovärdigt sätt mellan total naivitet och kallhamrad cynism, hysteri och iskall rationalitet, handlingsförlamning och helt impulsstyrt handlande. Även om svensk underättelse- och säkerhetstjänst emellanåt ger intryck av Keystone Cops i kostym (minns t ex det ofrivilliga komikerparet Kegö & Barrling) är det osannolikt att en så obalanserad och odisciplinerad person skulle få bli kvar inom säkerhetstjänsten.

Englund är inte ensam ansvarig för det oväntat klena resultatet. Regissören och medförfattaren Harald Hamrell och huvud-rollsinnehavaren Björn Bengtsson är naturligtvis medskyldiga. Peter Englund gör nog ändå bäst i att återgå till det han är bäst p – populärvetenskapliga historieskildringar, i synnerhet om svensk stormaktstid.

Rallyt äntligen över

I kväll sänds Rally för sista gången. Det minst fyra år för sent.

När programmet startade 1996 hade man en tävling där lyssnarna fick föreslå ett lämpligt namn på programmet. Jag tänkte föreslå ”Eter”. Jag hade minst tre goda skäl:
* programmet sändes över etern
* innehållet saknade substans
* det var så tråkigt att man somnade.

Men sedan hände någonting. Programmet hittade sin form, sketcherna och sångerna fick ett visst bett. I något år var Rally uthärdligt, emellanåt roligt, att lyssna på. Sedan sinade kreativiteten, formen stelnade till betong och inslagen blev bara ”götebosskt tjôtiga”. Sedan åtminstone 1999 har det varit ren tomgångskörning. Nu har till och med de ”goa” gubbarna och gummorna själva tröttnat. Sällan har en ”soppatorsk” varit så efterlängtad!

Tecken i tiden

Satt och slötittade på en repris från gårdagen av ”På spåret”. Där frågades efter namnen på:
a)Asterix storvuxne kompanjon.
b) den romerske kejsare som efterträdde Julius Caesar (man lämnade också ledtråden att han var kejsare vid tiden för Jesu födelse).

Båda lagen (som bestod av Brita Lejon och Henrik Hjelt respektive Stina Wollter och Kent Andersson) var stensäkra på Obelix. Däremot hade man inte en susning om vad kejsaren hette.

Jag tycker att detta är betecknande. Problemet är att jag inte vet för vad. Förslag välkomnas!