Vänta och se, del II

Som mina läsare säkert redan förstått var föregående inlägg ett EMU-inlägg, även om jag inte klart skrev ut det. Det var inspirerat av EMU-motståndarnas budskap att vi bör vänta och se hur euro-projektet utvecklar sig och gå med om det blir en framgång (när de nuvarande euroländerna gjort jobbet).

Jag tycker visserligen att det är ett argument av och för ynkryggar, men det jag i allegorins form försökte visa var att även en ”vänta och se”-taktik kommer att få konsekvenser. Att ge sken av att vi om några år – efter ett nej den 14 september – kommer att kunna gå med i eurosamarbetet som om inget har hänt är på gränsen till bedrägeri.

Organisationen europa ja – euro nej har gett ut en folder med nio argument mot euron (pdf) som i allt väsentligt sammanfattar nej-sidans budskap. Jag har tänkt att fram till den 14 september syna nej-argumenten. Det blir en granskning på mitt sätt – illvilliga personangrepp kommer att blandas med ironi och sarkasmer och något enstaka försök till seriös analys.

Kommer jag att, för en gångs skull, uppfylla mina låga mål? Ni får väl vänta och se!

Vänta och se

Q: Hör du Kalle, vad ska du välja för program i gymnasiet?

A: Nja, det verkar riskabelt att välja program så här utan vidare. Jag tänkte vänta och se hur det går för mina kompisar innan jag bestämmer mig.

Q: Jaha Kalle, nu är du 23 år och klar med gymnasiet. Det var ju bra att du fick komma in på det individuella programmet. Har du börjat fundera på nån yrkesutbildning ännu?

A: Nej jag tycker det verkar så osäkert att att välja inriktning när man inte vet hur arbetsmarknaden kommer att se ut när man är klar, så jag tänkte vänta och se.

Q: Kalle, du är ju snart 30, ska du inte ta och stadga dig någon gång?

A: Det är inte lätt, både Lisa och Stina är ju snygga, smarta och underbara på alla sätt. Men tänk om jag väljer den ena och så blir hon jätteful eller en riktig ragata. Nej, jag får allt vänta och se hur dom utvecklas innan jag bestämmer mig.

Q: Nu är du 43, Kalle, och bor med din mamma i en etta med kokvrå. Ni har ju lyckats lägga undan lite genom åren, så med din förtidspension och din mammas pension skulle ni allt ha råd med ett litet hus. Det vore väl trevligt med lite större utrymme?

A: Jo, det är klart. Vi har faktiskt tittat på en stuga, men det känns så oåterkalleligt att skriva på köpekontraktet. Då finns det ingen väg tillbaka. Och tänk på allt som kan hända – brott på lednings-stammarna, värmepannan kan rasa eller så kan man få mögel i trossbottnen. Så jag och mamma har kommit överens om att det är bäst att vänta och se.

Q: Farbror Kalle, du som är så gammal och inte har nån familj, du har väl ordnat med testamente, begravningsplats och allt sånt?

A: Jamen tänk om jag inte dör, då är ju allt arbetet förgäves. Nej, jag tänker allt vänta och se!

Fortsättning följer…